Nilla och Freddie driver skärgårdspensionat på Joggesö

Joggesö
Freddie och Nilla van der Crussen är de enda som bor året om på Joggesö.
Foto:
Vi lämnar Matviks hamn och Freddie kör oss ut till ön.
Foto:
Och förtöjer på bryggan framför Skärgårdspensionatet Gullkråkan. Huset är byggt 2013, men som om det alltid legat där.
Foto:
Ninni van der Crussen i läutrymmet bakom pensionatsbyggnaden.
Foto:
Rummen är enkelt och stilrent inredda.
Foto:
Ninni van der Crussen har en liten utställning med skåp som hon tillverkat av sjödränkt ek och drivved.
Foto:
Matbordet på pensionatets veranda.
Foto:
Gungan är populär bland små och stora besökare.
Foto:
Den första sparrisen börjar titta upp.
Foto:
Vedhuggning är en vanlig vintersyssla.
Foto:
Freddie kollar om bina är hemma. Det är de.
Foto:
Sällskapsutrymme i pensionatet.
Foto:
Här låg det gamla skeppsbyggeriet.
Foto:
I skärgården.
Foto:
Själva Gullkråkan.
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:

Vi blir upphämtade med båt i Matvik för vidare befordran till skärgårdspensionatet Gullkråkan på Joggesö.

Artikeln publicerades 9 maj 2017.

– Gullkråka - det är en storskrakshane, berättar Freddie van der Crussen som kör båten.

– Det är mycket ejder här, men alfågeln har gett sig iväg, berättar när vi tar oss ut bland de 55 öarna i Hällaryds skärgård.

Vi passerar Ekö och nu närmar vi oss Joggesö.

– Det finns inga nya sommarstugor på ön, bara gamla skärgårdshemman.

Freddie och Nilla van der Crussen är de enda som bor på Joggesö året runt.

– Men några kommer ut redan i mars och stannar in i oktober, och en del firar nyår här ute.

– Pensionatet är ett sätt att få lite sällskap. De flesta kommer förstås på sommaren, men vi har haft några gäster i februari - mars också.

Vi lägger till vid bryggorna och Nilla kommer ner från det röda pensionatshuset med glasveranda mot havet. Det ser ut som om det alltid legat där men är faktiskt byggt 2013.

– Det stod ett gammal skraltig kåk här, som vi hyrde ut till övernattande kanotister. Eftersom det fanns ett hus, fick vi tillstånd att bygga nytt på samma ställe.

Det var med kanotisterna det började. En kanotuthyrare hörde av sig om möjligheter till mat och övernattning åt sina paddlande gäster.

– Vi har fortfarande många som kommer i kajak. Men man kan också komma hit med skärgårdsbåt från Matvik på helger och sommaren, och vi kan själva hämta upp med båt också.

– Och om man simmar hit de fyra kilometrarna från Matvik så bjuder vi på mat och övernattning. Än så länge är det bara två som gjort det.

Det finns fyra uthyrningsrum på Gullkråkan med två sängar i varje. Ett på övervåningen i pensionatets huvudbyggnad, tre utspridda i mindre hus på tomten - och om det kniper kan Freddie och Nilla även hyra ut ett rum i övervåningen i sitt eget bostadshus - öns gamla båtbyggarbostad.

Rummen är enkelt och smakfullt inredda i milda färger och robusta material.

I alla rum finns också något av de originella skåp som Nilla bygger av sjödränkt ek och drivved, praktiskt utrustat med ett par glas och en korkskruv för den som har med sig en flaska vin.

– Vi lånar också ut morgonrockar och tofflor, så att man kan ta ett dopp direkt efter bastun, säger Nilla och berättar att de själva badar varje dag året runt.

– Nilla badar för att hon njuter av det. Jag gör det skrikande, för att jag inbillar mig att det är nyttigt, säger Freddie.

Han jagar och fiskar, och i maten som ingår i pensionatsvistelsen är det alltid vilt eller fisk.

– Det kan vara hjort eller rådjur, eller sjöfågel - det är sällan man får det annars nuförtiden. Just nu är det en del hälleflundra, annars torsk, lax och sill.

Nilla understryker att det här inte är något bed & breakfast. Istället ingår en rejäl middag på kvällen i konceptet, och lunch dagen efter som tillval. Och eftersom all mat som inte jagas, fiskas eller odlas måste handlas på fastlandet tar de bara förbokade gäster.

Freddie berättar att han tog ut ett friår från jobbet som speciallärare för att följa en ålfiskare och lära sig av honom. Men sen kom ålfiskestoppet.

– Jag funderar på att söka dispens för att fånga 50 ålar om året för att upprätthålla kunskapen och traditionen om fiske och rökning.

Vi går runt på tomten, och tittar på odlingarna, potatislandet är täckt av gödande tång och sparrisen har precis börjat titta upp. Kryddväxterna börjar spira i olika lådor och hinkar, men bina håller sig inne i kylan.

Och vid en gavel i skyddat sydläge blommar faktiskt ett persikoträd!

– Det är ganska vindskyddat här, utom vid de sällsynta tillfällen det blåser från sydost - som idag.

På granntomten låg det gamla båtbyggeriet, där generationer av Olssöner byggde träbåtar åt hela skärgården.

– De byggde runt 1000 båtar sammanlagt, och det var här de byggde Edit, den första trålaren i Karlshamn. Man kan fortfarande göra Edit-turer hit ut från Väggahamnen.

– Det är lite häftigt att bo i båtbyggarbostaden, tycker Freddie och berättar att de började hyra här 1986.

Sen ville ägaren sälja, och de lyckades köpa det 1991 för 750 000.

– Det var ju andra priser då, men det var mycket för oss på två vanliga lärarlöner, tre barn och med 12 procents ränta, som det var på den tiden. Att vi började servera mat och hyra ut till kanotister var det som fick det att gå ihop.

De gissar att de skulle kunna få 5 miljoner för stället idag, eftersom ett vanligt skärgårdshus kan gå för 3,5.

– Ofta går husen i arv inom familjerna. Men risken är att det efterhand blir ett annat klientel här ute när det handlar om så mycket pengar.

– Det går en stig runt ön som går förbi alla hus precis framför ytterdörren. Det är trevligt, man hälsar när man går förbi. Men det har funnits tendenser till att folk försöker blockera stigen och stänga av sina tomter, risken är att det blir mer av privatiseringar i framtiden.

Bygga och renovera är en del av paret van der Crussens livsstil. De berättar att de köpte och renoverade ett hus i Mörrum, för att kunna bo i på vintern. Men de tyckte att det var för mycket folk omkring, så de hyrde ut det och flyttade tillbaka till ön. Nu renoverar de ett torp i skogarna utanför Belganet.

Det största byggprojektet är ändå pensionatet. I övervåningen finns ett vackert sovrum ovanför en brant trappa. Där nere är det ett konferensrum, kök och ett stort umgängesrum med ett matbord på verandan.

– Det var ett stort byggprojekt. Särskilt som vi byggde den kallaste vintern där isen låg kvar långt in i mars.

– Bjälkarna i taket kommer från ett sädesmagasin i Svalöv. Vi flottade ut dem efter båten, berättar Nilla.

Och vad är det som hänger ovanför bjälkarna - om inte just en uppstoppad gullkråka.