Nu lämnar ”Familjen Ica” sitt Maxi

Karlskrona ,
Pappa Ulf byggde upp både Kvantum och Ica Maxi, och 1998 tog äldste sonen Peter över. Nu lämnar Peters tre syskon familjens livsverk.
Foto:
”Vi hade inte kompetensen att ta över själva, men hade ändå hoppats att butiken skulle stanna kvar inom "familjen", medger syskonen Stefan, Helen och Pernilla.
Foto:
– Det hade snart blivit svåra gränsdragningar mellan oss och de nya ägarna. För allas skull är det nog bäst att vi tackar för oss nu, säger syskonen Pernilla, Helen och Stefan.
Foto:
Foto:
”Det har alltid rått en familjär känsla i butiken. Personalomsättningen är låg, och vi har haft många trotjänare”, säger Helen Svensson.
Foto:
Foto:
Foto:
”Jag ska tänka igenom min framtid nu, under resten av året. För mig är handeln inte lika helig”, säger Stefan Leijon.
Foto:

De är alla uppvuxna i Ica-miljöer; först på pappa Ulfs Kvantum i Lyckeby och därefter på Ica Maxi i Vedeby, med sedermera eget ägande.

Men nu säljer syskonen Svensson. Med blandade känslor.

– Men vi hade inte så mycket val, förklarar de.

I november tar far och son Lars-Inge och Joakim Melin från Ica Maxi i Olofström över Ica Maxi i Vedeby, med lite drygt 120 anställda, och en årsomsättning som så sakteliga närmar sig 400 miljoner kronor.

Syskonen Helen, Pernilla och Stefan (Leijon) Svensson, minoritetsägare på Ica Maxi i Vedeby, gör ingen hemlighet av att de helst hade hoppats att butiken skulle drivas vidare "inom familjen" – men Ica Sverige ansåg sig inte kunna göra några undantag från den normala rekryteringsgången.

– Det är en lång historia, förklarar storasyster Helen. Vår bror Peter var majoritetsägare, och den som var formell Ica-handlare, gentemot Ica Sverige. Vi andra är minoritetsägare. I vardagen jobbade vi visserligen över "gränserna", och delade på ansvaret, som en familj, men detta saknar formell betydelse nu.

I våras avled Peter hastigt, och enligt Ica Sveriges regler är det då bara majoritetsägarens egna barn som har förtur att ta över, enligt en generationsskiftesklausul. Och Peters barn avböjde.

– Och även om vi syskon tillfrågats hade vi tackat nej. Vi har inte den bakgrund och kompetens som krävs, säger Pernilla, som i vardagslag haft personalansvar.

I stället sattes familjens hopp till en make och svåger, i dag butikschef – som då emellertid ställdes mot alla andra intresserade sökande, och snart visade sig inte kunna mäta sig med flera av dessas meriter.

– Vi fick beskedet den 6 september klockan 16.02. Vi skulle få en annan ledning. Och efter mycket funderande från den dagen beslöt vi oss alla för att sälja, berättar Helen Svensson för Sydöstran.

– Det har varit många vakenätter, suckar brodern Stefan, som bl a haft det tekniska ansvaret och fastighetsfrågorna i rörelsen på sitt bord.

– Men vi kände att vi inte kunde vara kvar utan det inflytande vi tidigare haft. Det hade snart säkert skurit sig.

– Men – vi har inga hard feelings gentemot Ica Sverige. Regler är regler, och även om jag själv kanske tänker ägna mig åt något helt annat framöver har ingen av oss någonting emot att fortsätta jobba inom Ica, betonar Stefan.

Om två veckor tackar syskonen för sig. – Och det känns jättejobbigt. Att skiljas från alla fina kollegor. Vi har varit som en enda stor familj genom åren. Och att inte få träffa sina stamkunder. Ha "sin plats" längre, suckar Helen.

– På något sätt måste jag tillbaka till handeln igen, när jag väl landat.

– Och vi som alltid fikat ihop, varje dag, inflikar lillasyster Pernilla dystert.

Men först ska man ha en stor avskedsfest för hela personalen. Och en överlämning till de nya ägarna. Och en sista inventeringsnatt på jobbet, då ett visst antal av tillsammans drygt 50 000 olika artiklar i sortimentet ska räknas. Manuellt.

– Blandade känslor som sagt, efter alla dessa år. Tillsammans har vi ju faktiskt lagt drygt 75 här, säger Stefan till sist.

– Skulle Ica ändå gjort något undantag från sina regler hade det gärna fått ske här...