Connie Nilsson: Det var på tiden att några folkvalda insåg allvaret

Blekingesport ,
Från och med 2019 ska gymnastiktimmarna under de nio grundskoleåren utökas från 500 timmar till 600 timmar.
Foto:

Riksdagsmajoriteten körde till slut över de rödgröna i den eviga diskussionen om fler idrottstimmar i skolan.

Jag tycker att det var på tiden att i alla fall några av våra folkvalda äntligen förstått allvaret en viktig fråga.

Artikeln publicerades 1 juni 2017.

Riksidrottsförbundet har länge propagerat för 100 mer timmar i ämnet Idrott och hälsa i grundskolan.

Folkhälso-, idrotts- och sjukvårdsministern Gabriel Wikström (S) sa så sent som i januari nej, bland annat med motiveringen att kvaliteten på de befintliga idrottstimmarna är för låg.

Ett sådant uttalande, gjort i Radiosporten, måste ha känts långt in i själen på alla de idrottslärare som dagligen sliter och gör vad de kan i en skola där knapra resurser hör till vardagen.

Enligt timplanen ska svensk grundskola ha 56 idrottstimmar per läsår. Jag kan tycka att det är sorgligt lite med tanke på alla varningssignaler om ökad barnfetma, stillasittande, inaktiva barn och inte mint forskning i ämnet.

Alliansen, med stöd av Sverigedemokraterna, fick nu igenom en utökning av antalet idrottstimmar, från 500 timmar till 600 timmar under de nio grundskoleåren, tänkt att iscensättas 2019. Skolverket har fått i uppdrag att försöka plocka de extra idrottstimmarna från ”elevens val”. Om jag har förstått det rätt, ett icke helt kvalitetssäkrat ämne.

Håkan Larsson, professor i idrott, inriktning utbildningsvetenskap på gymnastik- och idrottshögskolan, säger till Nyheter24 att fler timmar inte löser problemen.

”Innehållsmässigt måste man anpassa alla lektionerna så att alla känner att de trivs”.

Där är jag beredd att hålla med.

Jag utgår ifrån att det är ett annat tänk och en annan medvetenhet i dag jämfört med min egen högstadietid. Själv var jag idrottsintresserad och hade väl mina skygglappar på mig på grund av det, men nu när jag tittar bakåt och minns så kan jag förstå att många upplevde ångest inför de där gymnastiktimmarna.

Ångest för att väljas sist i de obligatoriska lagindelningarna.

Ångest över att behöva förstöra för laget som sist vald.

Ångest över att bli uttittad och utskrattad för att behöva bli betygsatt på sättet att ta sig över en plint eller en bygelhäst.

Massor av ångest i att behöva jämföras på ett annat sätt än på andra lektioner och jag tror definitivt inte att det gynnade närvaron.

I dag tror jag ångesten tar sig andra uttryck. Som att behöva duscha i skitiga och sönderslagna duschar eller sunkiga omklädningsrum, att behöva byta om inför andra med risk för att bli fotograferad, att behöva gå in på en nerkissad toalett eller kanske av stressen att inte hinna till nästa lektion.

Riktlinjer framtagna av YFA , Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, och antagna av Svenska Läkaresällskapet och Svenska Barnläkarföreningen, säger att daglig aktivitet hos barn i åldern 0–5 år ska uppmuntras och underlättas. För barn och ungdomar i åldern 6–17 år rekommenderas minst 60 minuters daglig fysisk aktivitet.

Hälso- och samhällsvinsterna anses vara betydande: Förbättrad kondition, ökad muskelmassa, förbättrad skeletthälsa, sänkning av högt blodtryck, förbättrad blodfettsprofil, minskad risk för fetma, bättre mental hälsa och förbättrade skolprestationer/testresultat i skolan.

En EU-sammanställning gjord 2013 säger att Sverige hade 56 idrottstimmar per läsår, bara sju länder i Europa hade mindre. Vi är sämst i Norden. Frankrike, bäst i klassen med sina 108 timmar, är nästan dubbelt så bra som Sverige.

Argumenten bet aldrig på vår idrottsminister. Wikström ville ha högre kvalitet på idrottstimmarna innan han var beredd att ta en ny diskussion.

Björn Eriksson, ordförande i Riksidrottsförbundet:

”Det man missar är att man med idrott och rörelse får bättre studieresultat”.

Det är lätt att, som Eriksson, skrika sig hes för fler timmar när det också är en resurs- och fördelningsfråga. Fler idrottstimmar innebär fler idrottslärare och högre personalkostnader, det ska in i befintlig personals tjänstefördelning. Frågorna och problemställningarna finns där.

Kanske att tidigare start på dagarna kan vara ett alternativ? Då hänvisar någon till forskning som säger att morgontrötta barn presterar sämre. Ibland lite av ett Moment 22.

Möjligen refererade Eriksson till det så kallade Bunkefloprojektet där fyra grundskolor i Malmö ökade den schemalagda idrotten och jämförde betygen med resten av landet. Speciellt pojkarnas resultat stack ut.

Jag har tidigare beskrivit Bunkefloprojektet som något slags facit för hur svensk skola ska bedrivas i det här fallet, men kanske att också jag ska ifrågasätta resultaten. Kan invandring och integration ha påverkat mer i andra skolor? Skolreformer? Förändringar i lärarkåren eller är det så att föräldrar till mer studieinriktade pojkar valde Bunkefloskolorna därför att de visste att de var mer idrott på schemat?

Tänk om det ändå är en nederländsk studie som är en del av svaret på spåren. Barn i 8–9-årsåldern fick röra på sig i samband med lektioner i matematik och språk. Barnen fick exempelvis försöka lösa multiplikationsuppgiften 4x2 genom att resa sig från bänkarna och hoppa svaret. Resultaten från studien visade att barnen efter två år var fyra månader före i sina kunskaper i matematik och skrivning jämfört med jämnåriga elever på andra skolor.

Lite handlar det här kanske också om att försöka integrera träning och rörelser i vardagen.

Bara den egna kreativiteten sätter gränser.

Själv avslutar jag med den här frågan:

Vilket ansvar har vi rätt att ställa på föräldrar gällande barns fysiska hälsa?