Connie Nilsson: Gult som slår om till grönt är värt att testa

Blekingesport ,
I Stockholms ungdomsfotboll har det gröna kortet blivit en stor succé. Syftet är att motverka avarterna och i stället uppmuntra alla former av fair play. ”Jag kan ärligt säga att vi aldrig fått så mycket respons och feedback på något vi gjort. Och jag skulle säga att 98 procent är positiva”, säger Björn Eriksson, ordförande i Stockholms FF till Svensk fotboll.
Foto:

Klimatet i ungdomsmatcher kan vara hårt och tufft.


De unga ser och tar efter sina förebilder och oftast inte i positivt mening.


Artikeln publicerades 5 april 2017.

Kanske att det som fotbollen nu infört på sina håll, ett grönt kort, kan vara lösningen.

Jag kan ju förstå hur svårt det kan vara för en ung fotbollsspelare som ser sina idoler i tv. De kan filma, sparka bort bollar, svära, spotta, utmana och påverka domarna för att vinna personliga fördelar och fördelar för sitt lag. 
Spelarnas tränare är oftast heller inte mycket till förebilder de heller. 
Det är beteenden som fortplantar sig långt ned i vår ungdomsidrott.


Ta bara det omtalade bråket i samband med en ungdomsturnering i fotboll i Stockholm förra hösten. 25 lag var inbjudna till en turnering i Åkersberga för 12-åringar. Matchen mellan Hammarby och Gais urartade sedan en Hammarbyledare i slutet ansåg sig berövad på en straff av domaren.

Efter matchen konfronterade samma ledare domaren och vad som sedan hände råder det fortfarande delade meningar om. Det nämns en dansk skalle mot domaren, som ska ha slagit tillbaka och mitt i palavern rusade ett par Hammarbyföräldrar in på planen. Syfte oklart. Stötta sin ledare eller bara försöka avvärja bråket? Det slutade i alla fall med att en polisanmälan gjordes och att en av Hammarbyföräldrarna bröt benet i tumultet.

Som alltid, höll jag på att säga, är föräldrar inblandade i någon form.

Hörde bara från Blekinge FF:s stora manifestation i somras i Brunnsparken. Krokiga linjer, pinnar till mål. Spontanfotboll när den är som bäst. Då frågade föräldrar hur man skulle kunna se om det var mål när det inte fanns någon ribba…

Man ska ju vara försiktig med fakta, men jag läser på olika forum och domaren, som inte har ett svenskklingande namn, fick förstås sin beskärda del av den rasistiska pöbeln som inte bättre vet än att döma människor efter deras ursprung.

I ett uttalande i DN säger domaren om Åkersbergaintermezzot:


”Vad ska man förvänta sig av 12-åriga spelare när föräldrar beter sig så där? Spelarna kunde säga arabjävel, de måste ha fått höra det av vuxna.”

Vilket Hammarbylag det handlar om är lite luddigt eftersom Hammarby har så många lag i den åldersklassen, men jag hörde i en Offside-podcast att det var en privatperson som mejlat in och undersökt det han trodde var rätt lag lite noggrannare. Han var konfunderad över satsningen, ambitionerna och allvaret så tidigt.


Hör här:


Januari: Cup i Åbo, Finland.


Februari: Träningsläger på Åland, totalt 14 träningsmatcher under februari, varav fem på lägret.


April: Cup i Tyskland.


Maj: Cup i Holland.


November: Cup i Litauen.

Som gammal ungdomsledare ställer jag mig några frågor:


Hur har de råd, jag vet ju vilket jobb några av oss ledare och föräldrar lade ner bara för att ta oss till Gothia Cup en gång?


Hur orkar ledarna?


Hur orkar barnen och exakt när tog allvaret över glädjen med att idrotta i unga år för det här laget?

Och slutligen, hur går barn och ledare vidare efter det som hände i Åkersberga?



Jag är tveksam till om ens ett grönt kort hade hjälpt för att få stopp på det som utspelade sig inför barnen i de två lagen när funktionärer, ledare och föräldrar plötsligt uppträdde som laglösa, men syftet med det gröna kortet är gott och jag uppmanar andra att följa efter.

På seniornivå låter det nästan som en utopi, men faktum är att det testats både i italienska Serie B i en match mellan Spezia och Bari och i en match i damallsvenskan mellan Rosengård och Kristianstad. Där vi fick publiken i uppdrag att dela ut ett grönt kort till en spelare ur respektive lag.

Kort är det så att en ungdomsturnering i Södertälje var först ut med det gröna kortet i en tidig vårcup 2016. Stockholms Fotbollförbund tog efter och jag tror mig veta att också Hallands Fotbollförbund hakat på i någon form.

Syftet med kortet är att motverka avarterna inom ungdomsfotbollen.

Kriterierna för att en spelare ska få komma i fråga för det gröna kortet av motståndarnas ledare efter matchen är att ha uppfyllt något av följande, gärna flera:

Hjälpa skadad med- eller motspelare.

Sparka ut boll om någon ligger skadad.


Gå fram och kolla hur spelaren mår.

Alltid visa respekt för alla.

Be om ursäkt om man råkar sparka på någon.


Hälsa innan match.


Tacka motspelare och domare efter match.


Lyssna på sin tränare.


Bidra till att nolltolerans följs.

Hjälpa domaren.

Inte försöka påverka en domares beslut.


Acceptera alla beslut direkt.

Ha en positiv attityd.

Peppa medspelare.


Aldrig gnälla eller klaga.


Vara en bra vinnare/förlorare.


Att alltid använda ett vårdat språk och kroppsspråk.

I Stockholm har succén varit total.


”Jag kan ärligt säga att vi aldrig fått så mycket respons och feedback på något vi gjort. Och jag skulle säga att 98 procent är positiva”, säger Björn Eriksson, ordförande i Stockholms FF till Svensk fotboll.

I samma tidsskrift berättar tioåriga Karin Nergård, Sollentuna FK, om hur hon längtat lite efter att få sitt första gröna kort och glädjen över att ha fått det:


”Om jag råkar fälla någon ber jag om ursäkt. Om vi vinner, och det gör vi ganska ofta, försöker vi peppa det andra laget. Det känns bra att inte skryta när man vinner med många mål.”

Solletunaledaren Gustav Bengtsson:


”Vi vill spela bra fotboll, men inte till vilket pris som helst. Viljan att vinna får inte gå ut över uppförandet. Några av tjejerna har spelet väldigt länge och kan knorra när det kommer en nybörjare. Där är vi ledare väldigt tydliga med att alla får plats eftersom vi behöver fler spelare.”