”Fiskargubben gläntar på dörren till en annan värld”

– Allt får inte plats i ­lägenheten längre. Hela vinden är full av ­kartonger, säger Martin Hult.

De finaste tavlorna har han satt upp som en fondvägg. I centrum hänger hans favorit: en målning av den klassiska fiskargubben med sydväst och pipa som han köpte av en man från Kallinge.

– Hans pappa hade jobbat som taxichaufför och fick tavlan som betalning av en kund. Kunden hade sällan några pengar, men var en skicklig målare. Jag älskar den här tavlan och även om jag skulle göra mig av med samlingen så kan jag aldrig skiljas från den.

Alltsammans började 2006 när Martin hittade en korsstygnstavla av fiskargubben i secondhandbutiken Kupan på Pantarholmen i Karls­krona. Han kände till att tv-journalisten Robert Aschberg samlade på tavlor av fiskar­gubben och fick en impuls att köpa broderiet.

– I ärlighetens namn var den inte särskilt snygg. Jag insåg att en sådan tavla kunde tolkas som dålig smak. Det är annorlunda med en hel samling så jag satte i gång. Första sommaren hade jag samlat ihop ett 15-tal olika objekt.

Grunden för den nu­varande stora samlingen lades när Martin lade ett bud på en annan samling som skulle auktioneras ut i Göteborg.

– Det var egentligen ett riktigt skambud och jag trodde inte att jag skulle få köpa grejerna för det priset. Men det visade sig att det bara var jag som var intresserad så plötsligt stod jag med 15–20 kartonger fulla med fiskargubbar i olika former. Det var inte bara tavlor utan andra föremål också.

I dag räknar Martin Hult med att han har närmare 400 objekt i sin samling, vilket med stor sannolikhet gör den till landets största. Robert Aschberg hade 400 tavlor, men har sålt av dem till förmån för Sjöräddningssällskapet.

Han har intervjuats många gånger och be­rättat om sin samling och fick den också värderad i tv:s Antikrundan.

– De sa att tavlorna var för sig inte är värda särskilt mycket, men att samlingen har ett betydligt högre värde, berättar Martin Hult.

Sedan 2006 har priset på den här typen av ­kitchiga föremål stigit rejält.

– Då behövde jag bara ge max 100 kronor, numera kan en tavla kosta 500 kronor. Det är för mycket tycker jag.

Den värsta samlar­manin har lagt sig, men Martin håller fortfarande utkik efter fina objekt.

– I dag satsar jag mer på kvalitet än kvantitet. ­Ibland blir jag jättetrött på alla gubbar och funderar på att sälja allt.

En dröm är att ställa ut allt på Blekinge museum, som för några år sedan köpte in en stor byst av fiskargubben.

– Det vore jättekul och passande i en stad som Karlskrona.

Bilden av den fårade sjömannen med sydväst och pipa som blickar ut över havet har r­eproducerats i det oändliga. Tillsammans med andra klassiska motiv som ”Det gråtande barnet”, ”Grindslanten” och ”Singoalla” anses den inte riktigt fin utan kallas för hötorgskonst.

Men Martin känner att bilden av den gamle ­mannen gläntar lite på dörren till en annan värld.

– Jag föreställer mig att han levt ett hårt liv till sjöss, men också upplevt många äventyr på sina resor.

Fast alla gubbarna ser inte likadana ut. En del är välgjorda och stiliga på ett barskt sätt. Andra ser ut som tomtenissar eller har ett rent ondskefullt uttryck i ansiktet. En gubbe påminner om ett lejon!

– Ibland känner jag för att ”pimpa” några. Det gjorde de anställda på museet med en tavla som de köpte i avskedspresent i samband med förra chefen, Tullan Gunérs, pensionering. Jag skulle vilja måla läppstift på en av gubbarna, det kanske jag gör en dag också, ha ha.

Vad säger barnen om sin pappas samling?

– De tycker att pappa är lite knäpp...