Familj

Jerry Nilsson: ”Jag behöver ingen hackad lök”

Familj Artikeln publicerades
STOCKHOLM 20150416Hackad rˆdlˆk  Foto: Henrik Montgomery / TT / kod 10060
Foto: Henrik Montgomery/TT
STOCKHOLM 20150416Hackad rˆdlˆk Foto: Henrik Montgomery / TT / kod 10060

Trogna läsare av denna anspråkslösa spalt kan lätt få uppfattningen av att jag är teknikfientlig.

Det stämmer inte.

I varje fall inte helt och fullt.

Visserligen har jag oerhört svårt att se varför det finns färdigpackad lök i frysdisken hos valfri livsmedelsaffär. Just den tekniken finns redan i varje hushåll av rang.

Det hör till att fälla en tår eller två i samband med att man förpassar en gul lök eller en röd lök från fast till hackad form. Det där nyset om att man inte gråter om man spolar arten ur amaryllisväxtsläkten under en kran med kallt vatten håller inte. Det enda som möjligtvis kan ske är att den då hala löken spritter i väg över diskbänken snabbare än en bandyspelare från Kazakstan i en spelvändning under en match mot en blåbärsnation, exempelvis Japan.

Hackad lök i fryst form är helt enkelt en inovation som inte hade behövts.

Likadant är det med en fjärrkontroll som samlar hushållets all apparatur under samma tak. Alla som någon gång har startat matberedaren när målsättningen i stället vara att hitta SVT 1 och den 28:e säsongen av ”Fråga Doktorn” vet att det kan vara en smula irriterande. Graden av irritation kan dessutom öka om inte locket till matberedaren är på och bunken, eller skål eller valfritt ord, är fylld av något i flytande form. Då är det inte nådigt att endast ha en fjärrkontroll.

Hade tv:n haft en egen variant hade det varit desto enklare. Då hade man lugnt kunnat sätta sig i soffan, luta sig tillbaka och genast bli upplyst om vad som har hänt inom liktornsforskningen på sistone. Det känns betydligt mer gemytligt än att ligga på knä i köket och försöka få tag i granatäpplekärnor och äpplejuice som passat på att smita ur matberedaren beroende på att locket inte var på.

Ovanstående två exempel ger ingen särskilt positiv bild av tekniken. Det är kanske bäst att jag nyanserar bilden och därmed ger ingressen rättvisa.

Det finns gott om plus i sammanhanget. Bland annat hittade jag en kamrat som jag inte hört av på 20 år tack vare Facebook. Kille i fråga är skotte och heter Scott i efternamn, det har inget med teknik att göra men jag tyckte ändå det var tillräckligt kul för att det skulle få ta en rad eller två i veckans spalt, och nu hoppas vi kunna få till en golfrunda innan det har passerat ytterligare 20 år. Den förhoppningen hade aldrig funnits om inte tekniken hade gett mig möjligheten.

Det är plus och minus med allt, som min gamle mattelärare sa.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.