Familj

Jan Hinderson: ”En ovanligt hjälpsam telefon”

Familj Artikeln publicerades
Foto: isabell Höjman/TT

Är det bara jag som har en ovanligt hjälpsam telefon, eller är det så här det går till nuförtiden?

Jag tänker inte bara på att den omtänksamt, och helt oombedd, hela tiden berättar för mig hur många steg jag har tagit den här dagen. Dessutom är den lite snäll också; när jag kunnat jämföra med andra som gått lika långt, har min lagt på så där en tusen extra steg.

Fast nu var det främst en annan snällhet jag tänkte på, en som jag inte riktigt observerat och börjat utnyttja förrän rätt nyligen. När man skriver något på telefonen hinner man knappt börja på ett ord förrän den föreslår fortsättningen, med tre alternativ.

”Eftersom de bygger på vad jag skrivit tidigare, så riskerar det att bli något av ett mentalt porträtt av undertecknad.”

Använder man det rätt kan man öka skrivhastigheten en hel del, dessutom minska risken för småfel, eftersom jag som är van att skriva på tangentbord utan att behöva titta efter var jag sätter fingrarna ibland tycks tro att det går att göra likadant med det ensamma pekfingret på telefonens skärm.

Skriver man ett eller ett par ord föreslår den också tre alternativ till fortsättning. Eftersom de bygger på vad jag skrivit tidigare, så riskerar det att bli något av ett mentalt porträtt av undertecknad.

Skriver jag till exempel: ”Jag ska”, så föreslår den Jobba, Jobba på, och Iväg.

2–1 till Luther, med andra ord.

”Nu”, den föreslår Har, Har vi, Prata. Okej, jag kör på ”Nu har vi”, det blir Fått, Fått uppgiften, Kommit.

Ett av de tre alternativen är huvudalternativ, det står i mitten och med blå text. Så jag kör helt enkelt en snabbvariant, helt utan säkerhetslina.

Jag skriver ”Nu har vi fått uppgiften” och låter telefonen sköta resten genom att bara snabbt trycka på det blå förslaget i mitten. Ungefär som att lägga telefonen på en psykoanalytikersoffa och låta den babbla på:

”Nu har vi fått uppgiften att skildra en miljö och dess människor och jag har äntligen fått tag på en annan nivå än den sovjetiska så jag vet inte ens om jag kommer in på den där kursen är att jag inte svarat på frågor och svar om det är hett och långt till havet och jag har hunnit med att göra om mitt arbetsrum jag har inte kollat mina mail så ofta mitt i sommaren och hösten och vintern och är det bara jag som har en ovanligt hjälpsam telefon.”

Jodå jag känner igen delar av texter jag skrivit den senaste tiden även om sammanhangen blir lite lösryckta, men som automatiserad kåseritext får det väl gå an – och jag tycker nog att telefonen fick ihop slutklämmen rätt bra, om än aningen självbelåtet.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.