Familj

Jan Hinderson: ”Min sista onsdag”

Familj Artikeln publicerades

Håller på och röjer på jobbet. Alltså röjer ut. Det vill säga kastar papper.

Det brukar jag vara rätt bra på annars också. En del kolleger låter högarna hopa sig på skrivbordet. Jag kan ha mycket framme när jag jobbar med det, men när det väl är klart brukar jag slänga det mesta och spara ett och annat.

Och nu är det ett och annats tur att råka ut för en ny omgång. Det mesta slänger jag, men jag sparar faktiskt ett och annat av före detta ett och annat.

Som mina kåserier till exempel. De har jag sparat i ett par plastfickor i en tidskriftssamlare.

Tittade i några av dem i morse. Inser att jag kanske var roligare förr.

Dessutom hade jag en bättre bildbyline till mina kåserier de första åren. Den togs av min då tolvåriga dotter. Den som kom sen och fortfarande används togs av en professionell fotograf (som numera lämnat yrket).

När jag nån gång 2009 blev tillfrågad om att skriva kåserier en gång i veckan tänkte jag att ett par, tre månader skulle man väl kunna hålla på, sen var nog idéerna slut.

Men jag har faktiskt fortsatt och fortsatt och fortsatt och levererat mina cirka 2000 tecken varje onsdag (utom på semestern). På något sätt har det alltid funnits något att skriva om varje vecka.

Och ibland känns det som om kåserierna är det enda som folk läser av det jag skriver i tidningen. Det är i alla fall det enda jag brukar få kommentarer om från folk jag knappt känner, av typ "jaså det var du som förväxlade gröna och bruna tunnan".

Varför skriver jag nu detta?

Jo, för att det här är sista gången jag regelbundet uppträder på den här platsen på onsdagarna. Nej, jag ska inte byta dag. Det är mer än så. Jag lämnar min anställning på Sydöstran och går i pension.

Men det är inte en definitiv skilsmässa. Det är mer som ett långvarigt samboförhållande som övergår i en särborelation där man träffas då och då.

I höst kommer jag att fortsätta med bilagan Affärsliv och jag har sagt att jag kan hoppa in som vikarie på redaktionen vid tillfälliga behov - och dessutom att jag kan skriva ett kåseri då och då som kan stoppas in när det uppstår ett hål i kåseriförsörjningen.

Men det är inte säkert att det blir just en onsdag.

Läs gärna några andra av Jan Hindersons kåserier:

”Kan man överklaga påsken?”

”Länderna som försvann”

”Den onda tårtan”