Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Jerry Nilsson: Jerry Nilsson: ”Fel Fabian och en annan Jules”

Det gäller att hålla ordning på namn och begrepp.
Jerry NilssonSkicka e-post
Publicerad 24 maj 2019
Jerry Nilsson
Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jules Sylvain, kompositör, 1932. 
Uttalas ungefär såhär: chyll syllväng...
Jules Sylvain, kompositör, 1932. Uttalas ungefär såhär: chyll syllväng...

Om inte kan det bli väldigt fel.

Per omgående känner jag mig nödgad att rätta de som inte kan skilja på kant och kam. Det är faktiskt en väldig skillnad.

Annons

Går jag in till frisören och ber att få köpa en kant skulle jag förmodligen mötas av blickar lika förvånade som den kinesiske pingispresidenten hade när det svenska landslaget krossade hans adepter, och därmed den kinesiska muren, i lag-VM-finalen 1989.

Anledningen till detta är självfallet uttrycket ”att dra alla över en kam”. Så lyder det. Punkt och slut. Att dra någon över en kant låter närapå straffbart och är således fel, fel, fel som salig Brasse Brännström hade sagt.

Punkt kan bara stavas på ett sätt. En praktikant var av en annan åsikt för ett gäng år sedan. Det handlade om en spelare som hade satts under specialbevakning, han hade helt enkelt pungtmarkerats.

Tjong i medaljongen, vad fel det kan bli.

När jag var liten trodde jag att äventyrsförfattarens Jules Vernes, ni känner väl till ”Jorden runt på 80 dagar” eller ”En världsomsegling under havet”, namn uttalades som Jules Sylvain.

Inte undra på att bibliotekarien i Lyckeby höjde på ögonbrynen när en liten plit kom och frågade efter verk av en man som gjort sig mest bekant via ”Anna, du kan väl stanna” eller ”Med en enkel tulipan”.

Jag var sugen på spännande science fiction-berättelser och fick i stället en bok om mannen som gjorde sitt allra sista framträdande på vita duken i filmen ”Åsa-Nisse på Mallorca”.

Det är förvisso inte det sämsta och ber ni mig kan jag nynna på melodin som han författade till de två älskande, ej Nisse och Klabbis, i filmen. Fast det är en helt annan historia.

Det där med namn är extra känsligt. Kollegan döpte en gång om en ung pingistalang från Lyckeby till en sedan länge avliden riksdagsman från Hasslö.

Det enda de båda hade gemensamt var förnamnet. Om nu inte riksdagsmannen, som sitter staty på just Hasslö, hade en fruktad forehand. Det vet jag inte och tidningens arkiv ger mig ingen ledtråd i ärendet. Märkligt nog är det inte dokumenterat.

Se till att hålla reda på såväl namn som talesätt – så hörs vi om en vecka, som fågeln i handen säger.

Annons
Annons
Annons
Annons