Jerry Nilsson: "God granne och toatronande"

Situationen uppmärksammades i samband med att jag hade belägrat badrummet häromveckan. Jag var mitt inne i hård ordduell mellan Selma och Lilla Fridolf när jag tvingades återvända till verkligheten tack vare det plingande ljudet från hallen.

Jag hann tänka såväl ett som två okvädesord innan jag insåg att det förmodligen var syrran som tidigare hade upplyst om att hon eventuellt skulle titta förbi. Gott så, då har hon ju en nyckel att ta sig in med tänkte jag samtidigt som jag satt tryggt på tronen. En ny signal senare insåg jag att det inte var hon och kvickt som attan, Stålmannen-snabbt i telefonkiosken ungefär, gjorde jag mig redo att lämna tryggheten på toaletten mot ett möte med verkligheten i hallen.

En god granne, de är att föredra framför motsatsen, önskade en god dag när jag öppnade och påpekade en smula försiktigt att min nyckelknippa satt i dörren.

"Det är ju ingen som tar dem" sa han. "Men det är ju ändå onödigt att de sitter där".

Sällan har han haft så rätt och efter ett stort tack smög jag tillbaka in i hallen, med nycklarna i handen, och skämdes en aning. Det här var nämligen inte första gången. Alla och envar som har flyttat in i en ny lägenhet och försett den med prylar, möbler och allt annat mellan himmel och jord, vet att det är lätt att låta nycklarna sitta kvar i låset när man väl dundrat in i hallen - mer överlastad än en sopbil på juldagen.

Därför känner jag mig nu nödgad att utöka min kom i håg-lista. Numera räcker det inte med vad jag ska köpa i affären eller vad jag ska packa ned inför en stundande resa. Nu måste jag dessutom, på den nedersta raden, påminna mig själv om jag har avlägsnat nycklarna från ytterdörren eller ej.

Det är knappt jag vågar tänka på nästa steg... Kommer det innehålla frågeställningar kring vattenkranar, var jag senast parkerade bilen eller om jag borstat tänderna eller ej?

Jag bävar inför framtiden!