Jerry Nilsson: Jerry Nilsson: ”Mästerverk får kämpa i rusningstrafiken”
Ovanstående är mig numera bekant efter en vådlig färd tillsammans med Stockholms lokaltrafik. Jag använder mig av uttrycket rusningstrafik trots att händelsen inträffade på en förmiddag. Jag är väl medveten om att den trafiksituation som rådde då inte skulle få en huvudstadsbo att lyfta ens på någon del av ögonbrynet, men för en kille som blir förvånad när det är mer än fem medpassagerare på bussen var det minsann en trafik som fick hjärtat att rusa.
När du dessutom försöker värja en tavla i måtten 50 x 65 centimeter från stötar blir situationen än mer pressande.
Anledningen till min prekära konstsituation stavas Antikrundan. Ni vet det där programmet som har pågått i all evighet och kommer att pågå lika länge med tanke på att alla tror att de har miljoner på vinden, och om inte där så finns det minsann minst en halvmiljon i garaget eller något liknande i källaren. Jag såg en tavla av en konstnär från huvudstaden som tilltalade min sofistikerade smak. Han var en autodidakt naivist enligt experten och det är tydligen under den rubriken som mitt konstintresse platsar.
Att betala ett sexsiffrigt belopp för ett verk av denne mästare var inte aktuellt, Lottobollarna har hamnat fel på sistone, så därför tänkte jag inte mer på den saken innan jag några dagar senare sökte information om hans verk på nätet. Se där, en litografi var minsann till salu på en nätauktion. Sagt och gjort, buden haglade värre än nederbörden på en dålig midsommarafton och efter några dagar stod jag som ägare till en litografi föreställandes 50-talsmänniskor flanerande längs Stockholms ström. Kruxet var att verket befann sig i huvudstaden och jag var 50 mil söderut.
En sällan skådad tajming, stavas Hästgalan, gjorde att jag var i Stockholm strax därefter och kunde därmed börja äventyret med såväl pendeltåg som tunnelbana. Alla som någon gång känner sig manade att hämta en stor tavla söder om Söder ska tänka på att välja rätt ingång i tunnelbanan. Ta den som är tänkt för barnvagnar och saktfärdiga väskbärare. Om inte är risken stor att de automatiska portarna går igen för snabbt och förpassar tavlan till driftved.
Ha dessutom ett fast tag om densamma i rulltrappan, där du står till vänster, för att inte tappa den och återigen riskera att de förvandlas till driftved. Om lyckan står dig bi hamnar den till slut på rätt plats. Det gjorde min som nu hänger på väggen och har höjt den kulturella nivån i lägenheten från skymning till närapå uppklarande dimma.
