Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Joel Petersson: Joel Petersson: ”Fyrtioåtta dagar har november…”

Upplevd tid och verklig tid är inte samma sak. Det blir ack så uppenbart så här på höstkanten.
Joel PeterssonSkicka e-post
Publicerad 6 november 2019
Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
November är en lång och regnig månad som aldrig vill ta slut.
November är en lång och regnig månad som aldrig vill ta slut.Foto: Carina Johansen

Jaha, då är vi nu inne i november igen – årets andra längsta månad. ”Nej, vänta nu… April, juni och september är ju lika långa som november, och januari, mars, maj, juli, augusti, oktober och december har ju en dag mer…”, tänker nu vän av ordning.

Om man tittar i kalendern ser det ut så ja, men jag talar om upplevd tid och hur långt det egentligen känns. Och då finns det få månader som slår november.

Annons

En kollega delade häromdagen med sig av ett gammalt Twitterinlägg som på nytt dök upp i dennes flöde. Det ursprungliga inlägget har några år på nacken, men det har ingen större betydelse. Tiden är relativ som vi snart ska se, och innebörden i meddelandet är densamma i dag.

I tweetet listas månadernas längd i dagar i upplevd tid, det vill säga hur långa eller korta de känns när de väl infaller. Med det sättet att räkna får november 48 dagar. Det är en lång, mörk månad som ibland känns som om den aldrig vill ta slut.

Det blir inte heller mycket bättre av att vi nu har gått över till vintertid och vridit tillbaka klockorna (någon annan som är väl hjälpt av minnesregeln att utemöblerna ska sättas TILLBAKA inför vintern?).

”Det är en lång, mörk månad som ibland känns som om den aldrig vill ta slut.”

Jag kan förstå vikten av en ljus timme till på morgonen i det gamla bondesamhället, när det var mycket som skulle hinnas med innan det blev för mörkt för att jobba, men i dag känns det som att den där ljusa timmen gör varken till eller från på morgonen. Att det är nattsvart när man går upp kan man väl leva med, men det är betydligt tyngre att mötas av ett kompakt mörker när man ska gå hem efter en lång dag på jobbet.

Åter till månaderna; med det alternativa sättet att räkna månadernas längd uppskattas oktober till 42 dagar och mars till 47 – de känns alltid betydligt längre än vad de egentligen är. Efter mars vänder det; april är 33 dagar lång och maj rusar fram med sina tolv dagar.

När vi väl kommer till sommaren hinner man inte blinka innan den är över; juni känns som futtiga åtta dagar, juli något längre med 19 dagar och augusti upplevs som 22, innan det är dags för september (24 dagar).

December störtar fram på två veckor – 14 dagar – och februari, som är kortast enligt almanackan, känns ännu kortare än vad den redan är – 25 dagar.

Längst är då januari med hela 53 dagar. Efter en alldeles för kort decembermånad är det svårt att se något slut på årets första månad.

Räknar man ihop månadernas dagar i upplevd tid så blir ett år 347 dagar. Det kan ju stämma då åren går på tok för fort och känns kortare än vad de egentligen är.

Annons
Annons
Annons
Annons