Joel Petersson: Joel Petersson: ”Hemma bra, men borta händer mest”
Det roliga med att göra en avstickare i världen är att det ofta är de fina minnena som sätter sig och blir bestående. Det är främst strålande sol, bad i turkost vatten och spännande mat som vi väljer att komma ihåg och berätta om.
Övriga upplevelser, som också hör till att resa men som de glassiga resemagasinen sällan tar upp, pratas det inte så ofta om. Som att bli magsjuk i Egypten, att få delar av reskassan stulen av en städerska i Thailand eller att erbjudas att köpa narkotika nästan överallt var man går i Agadir.
Det är sådana upplevelser som jag tycker är lite underhållande. För att resa är ju precis som att leva – ingenting blir perfekt och precis som man först trott.
Och jag har själv min beskärda del av alternativa reseberättelser. Som när jag och min bror var på väg att smyga oss in i Vietnam.
Vi hade landat på flygplatsen i Hanoi, som i alla fall då inte var mycket större än Malmö Airport och bara hade en ankomsthall för utrikesflyg. Trots giltiga pass och visum viftades vi flera gånger bort av olika gränspoliser i passkontrollen som inte hade någon lust att stämpla våra pass. Sakta men säkert började hallen tömmas på folk och inpasseringen lämnas obemannad.
För en stund funderade vi på att helt enkelt knalla förbi bakom ryggen på de få passkontrollanter som var kvar, men efter en analys av vad konsekvenserna skulle kunna bli att vistas i Socialistiska republiken Vietnam utan inresestämpel kom vi på andra tankar. Till slut fick vi tag i en uttråkad polis som inte ville annat än att gå på rast och stämplade våra handlingar.
”Apan i fråga hade i ett obevakat ögonblick fått tag i vattenflaskan som satt fast i ryggsäcken och försökte fly med sitt stöldgods.”
Djur är annars en bra källa för roliga resehistorier. Som när min sambo råkade ut för en hårig väskryckare i Thailand. Apan i fråga hade i ett obevakat ögonblick fått tag i vattenflaskan som satt fast i ryggsäcken och försökte fly med sitt stöldgods. Det slutade med att den och sambon stod och fräste åt varandra och drog åt varsitt håll. Apan fick ge sig och satte sig sedan att sura på en gren en bit bort.
Även min syster har kommit på kant med våra nära släktingar. Vid ett besök i den heliga staden Varanasi i Indien så blev hon jagad av en ilsken apa samtidigt som några indiska män stod och pekade och skrattade. Föga hjälpsamt av dem, men det är en bra historia.
