Joel Petersson: Joel Petersson: ”Kustvägens big five”
Tropikhjälmen får stanna hemma och inte heller har vi något behov av vare sig safariguide eller jeep med fyrhjulsdrift. Gubbkeps, mobilkarta och familjens trogna kombi duger gott denna gång. Det är inte ens nödvändigt att äta malariatabletter.
Men är det safari så är det. Istället för savannens ”big five” – lejon, afrikansk elefant, svart noshörning, afrikansk buffel och leopard – så är det Kustvägens små måsten som ska upplevas och bockas av.
Om lejon (panthera leo) är det som alla safariturister vill se när de besöker Afrika så måste den blekingska safarivarianten vara sparris. Det mesta kretsar kring sparris (asparagus officinalis) och likt de afrikanska kattdjuren finner man dem oftast i flock, läs knippen och buntar. Fullvuxen sparris har en växtsaft som kan vara irriterande för huden och ge blåsor, men med all säkerhet är den ändå bättre för hälsan än en närkontakt med ett vilt lejon. I det fallet är förhållandet det omvända rörande vem eller vad som hamnar på middagstallriken.
”Det mesta kretsar kring sparris (asparagus officinalis) och likt de afrikanska kattdjuren finner man dem oftast i flock, läs knippen och buntar.”
Loppmarknaderna och prylbodarna ligger tätt längs med vår utflyktsväg och det blir flera stopp med safarijeepen … jag menar kombin. Det gäller att röra sig försiktigt bland kristallglas, vaser och serviser. Man vill ju inte fara fram som en elefant (loxodonta africana) i en porslinsbutik. Vissa av loppisarna påminner dock mer om en elefantkyrkogård för krimskrams, dit diverse prylar har färdats för att tyna bort och sedan dö.
Vid ett av våra många stopp slår jag mig ner på en stenmur för att vila fötterna. Plötsligt hör jag ett bröl bakom mig, snurrar runt och är beredd på att stå öga mot öga med en uppretad noshörning (diceros bicornis), men det visar sig bara vara en traktor som rattas av den lokala sparrisbonden. Inte ens han har tropikhjälmen på sig denna dag.
Någon buffel (syncerus caffer) blir det inte heller. Det närmaste vi kommer är svensk låglandsboskap som står och beter längs med vägen när vi kör förbi. Likheten är inte direkt slående.
Det finns inga garantier på en safari. På samma vis som jag snuvades på leoparden (panthera pardus) i Afrika blir jag denna gång utan getosten i Orranäs. Kön var helt enkelt på tok för lång.
