Familj

Joel Petersson: "Rubiner är nästan lika bra som guld"

Familj ,
Korgen full med kantareller är en skatt som många drömmer om.
Foto:

Guldfeber kan drabba oss alla. Man tror att det är sånt som händer andra, inte en själv, men sakta men säkert kan det ta över ens sinne. Till slut är den gyllene skatten allt du kan tänka på och du drömmer om att göra det där rekordstora fyndet som väcker förundran och avundsjuka hos andra. Men så blir det sällan.

Artikeln publicerades 23 augusti 2017.

Har du väl fastnat känns det som om det är det enda folk pratar om. ”Hur mycket fick du sist?”, ”Vilket är det största fynd du har gjort?”, ”Har du någon särskild teknik?” och ”Var brukar du hålla till?”. Fast det är sällan någon vill dela med sig av sina bästa tips. Det är välbevarade hemligheter som du inte avslöjar för vem som helst.

Att plocka svamp har vissa likheter med dåtidens guldletande. Alla vet att där ute någonstans finns det där jättefyndet som bara väntar på någon lycklig själ, det handlar bara om att hitta det. Och likt malmletarna i Klondike får du envist bearbeta din inmutning och hoppas att du har turen på din sida. Hacka och vaskpanna har dock bytts mot svampkniv och korg. Den här gången är det skogens guld – kantarellerna – som alla hoppas på.

I veckan som gick gav jag och sambon oss ut i skogen för att förhoppningsvis fånga lite svamp. Vi kallar det så eftersom att vi tycker att det ligger lite närmare verkligheten och hur det egentligen fungerar. Att plocka är något du gör med exempelvis frukt och bär, där du vet var träd och buskar står. Att fånga svamp kräver istället att du har sinnena på spänn och aktivt söker efter den. Inom jakt däremot kan du locka, driva eller skrämma upp bytet. Det går inte att göra med svamp.

Den här gången hade vi turen på vår sida. Det blev över ett kilo med rensade kantareller (halva grejen med en god svampfångst är just att du får skryta om den efteråt). Och tur var väl det, för det finns knappt något mer frustrerande än att spendera halva dagen i skogen och sedan få bege sig hemåt igen utan någon skatt i korgen.

För ett par år sedan var jag ute i skogen och letade svamp ihop med mina föräldrar och syskon. Alla hade större fångstlycka än jag den dagen och det började gå ut över såväl tålamod som humör. Men så plötsligt var det något som lyste till mellan träden – rött, inte gult. En hel glänta full med lingon! Dyrbara bär så långt ögat kunde nå. Jag stoppade mina få, sorgliga kantareller i fickan och började fylla hinken. När den var rågad fortsatte jag med att fylla även kepsen.

För det är bara en idiot till guldletare som kastar bort rubiner när han råkar stöta på dem, även om han egentligen är ute efter något annat.