Familj

Joel Petersson: "Snakker du dansk? Ikke jeg heller…"

Familj
Det språkliga avståndet till danskan är ibland större än vad som kan överbryggas med en lingvistisk version av Öresundsbron.
Foto:

Okay, jeg kan ikke dansk, men der er ikke noget stort problem. Jag prøver så glad alligevel. Og med Google oversætter mindskes afstanden endnu mere.

Artikeln publicerades 14 juni 2017.

På tidningen, eller avisen som det också kallas när man vill skoja till det, pratas det ibland "danska" för att lätta upp stämningen kolleger emellan. Men någon riktig danska är det aldrig frågan om. Snarare en guttural, grötig svenska med danska låneord och fraser. Det som pratas på redaktionen är ingen korrekt riksdanska utan något hopkok som bäst kan beskrivas som "svanska" eller "denska".

Varför det är så skoj att försöka låta som grannen i väst är lite oklart, men det är väl som så att det man inte förstår det fruktar man. Och det man fruktar gör man klokt att skämta om. Det borde även gälla nordiske sprog.

Det språkliga avståndet till danskan är annars större än vad som kan överbryggas med en lingvistisk version av Öresundsbron. I alla fall så är mitt danska ordförråd tämligen begränsat. Ord och fraser som dejlig, flæskestege og kartofler, før helvede och en kold øl kommer man bara så långt med.

I helgen var jag och sambon på minisemester på Bornholm och då gjorde språkförbistringen och missförstånden sig till känna igen. Vi var inne i en matvarubutik, eller en købmand som man säger på ön. Med lätt svettig panna och torr mun styrde jag stegen mot kassan. Att räkna på danska är en konst som jag inte behärskar och det är alltid med viss oro jag ska betala. Vad var nu femoghalvfjerds igen och hur många tyve går det på firs?

Det gick dock lättare än vad jag först vågat tro och jag förstod att beloppet var under en hundring och räckte därför över en hundralapp. Då säger kassören något som jag tycker låter som "Noglemønter?", varvid jag svarar "Eh, va?". Han upprepar sig: "Noglemønter?". Jag förstår fortfarande inte så svaret blir denna gång ett nervöst "Eh, nej". Kassören rynkar pannan och räcker över en näve mynt. Det är först senare jag förstår att han undrat om jag hade växel – några mynt – som jag ville betala med.

Det är inte alltid så lätt att göra sig förstådd.

avisen använder vi oss av ett danskt program och datasystem för att omvandla tidningssidorna till e-tidning. Det brukar alltid fungera som det ska, men vid två tillfällen har undertecknad behövt ringa supporten i København för att få hjälp. Första gången var det en ung danska som svarade. Trots att jag gjorde mitt bästa för att förstå så gick hon kvickt över till engelska. Om det var för hennes eller min skull förtäljer icke historien.

Vid det andra tillfället valde jag att prata engelska direkt. Då gick det meget simpelt.