Familj

Joel Petersson: ”Vem behöver en tv i sommarstugan?”

Familj Artikeln publicerades
Den här prydnadsormen var inte till stor nytta för att skrämma bort kaninerna.
Foto: Joel Petersson
Den här prydnadsormen var inte till stor nytta för att skrämma bort kaninerna.

På senaste tid har jag vid mer än ett tillfälle fått frågan om jag och sambon inte skulle ha en tv i sommarstugan, så vi har något att göra om det till exempel skulle regna. Så här långt har vi kategoriskt sagt nej och skakat på huvudet.

Om denna sommaren blir som juni, juli och augusti i fjol så lär det knappast behövas någon tv. Nej, då är det istället bättre att lägga pengarna på solskyddsfaktor och en extra brandsläckare.

Nu hör ju till saken att vi lika väl kan streama tv och film på plattan om det kniper. Att skaffa en ny tv känns minst sagt lite onödigt.

Dessutom; vem behöver en tv när man har hela naturen utanför?

Genom köksfönstret eller från en solstol på trädäcket kan jag följa vad de nya grannarna har för sig. Och då menar jag inte den närmaste stugan, utan koltrastparet som flyttat in i grannskapet. Häromdagen gick grannen (den mänsklige då alltså…) loss med grästrimmern till fåglarnas stora belåtenhet. Visst det var inte riktigt som att sträckkolla på Animal Planet och lejonens jakt på Serengeti, men ta mig tusan inte långt ifrån och gick minst lika vilt till.

”Kaniner är en inte helt ovanlig syn och de brukar roa sig med att gräva tunnlar och nedgångar i marken som får t-banesystemet i Stockholm att blekna i jämförelse.”

Mycket liv blev det också i helgen när jag av en slump upptäckte det bevingade parets hemadress och att de flyttat in i en fågelholk precis i närheten. Det blev ett fasligt liv när de nyinflyttade tyckte att jag inkräktade och bröt mot husfriden. ”Tjo va’ de’ va’ livat i holken i lördags”, som Povel Ramel en gång sjöng. Fru Koltrast satt i ingången och skrek, och Herr K hade placerat sig på taket – varifrån han tillkännagav sitt missnöje med att ha mig alldeles för nära hans familj.

Annars är det också gott om annat djurliv runt knuten.

Kaniner är en inte helt ovanlig syn och de brukar roa sig med att gräva tunnlar och nedgångar i marken som får t-banesystemet i Stockholm att blekna i jämförelse. För att komma till rätta med underjordsmarodörerna – som struntar i allt vad bygglov heter – köpte jag och sambon en guldfärgad metallorm som placerades på väl avvägd plats vid ett buskage.

Förhoppningen var att den hårda reptilen skulle få kaninerna att flytta. Men … de visade ingen större respekt för vår kaninskrämma utan sprätte bara jord på den när de grävde nytt.

Då är det bättre med livs levande djur som kan hålla efter istället. Tidigare somrar har det funnits en räv med ungar som hållit kaninstammen i schack. Och vad passar bättre till kanin än en flaska rött?

Paret som hade stugan före oss har kunnat berätta hur räven en gång var inne i farstun när dörren var öppen, norpade en flaska som stod på golvet och försökte släpa iväg den.

Fyllekaja och fyllehund har man hört talas om, men fylleräv är något helt nytt!

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.