Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Maria Steen: Maria Steen: ”Det är både hälsosamt och stärkande?”

Jag vill inte skryta, men det är något speciellt mellan mig och en skidsemester i fjällen.
När vi möts händer det alltid något.
Maria Steen
Publicerad 16 mars 2019
Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

För några år sedan blev jag måltavla för en liten alpin kille som borde ha varit gammal nog att kunna läsa skylten ”Kör sakta”. Han prickade mig och mina revben.

Jag tänkte på den upplevelsen när jag såg Lindsey Vonn vurpa i Åre, kallt konstatera att några revben hade gått men att hon skulle tävla igen någon dag efteråt trots allt.

Annons

Jag för min del hade varit ett kvidande vrak som fick rulla ner på golvet från sängen, för att försöka ta mig upp därifrån. De hade nästan stängt liftarna för dagen, innan jag var lätt rörlig.

”Jag tror man kan ana min smärta i något av kapitlen”

För tre år sedan inledde jag vistelsen med att sparka livet ur en lilltå och det blev inte ett stavtag. Men mycket god service till de snoriga rödblommiga som kom hem vrålhungriga till lunch. Speciellt en omelettwrap verkar ha satt sig i gott minne.

På pluskontot av den upplevelsen finns att jag hann skriva min första bok färdig. Jag tror man kan ana min smärta i något av kapitlen.

Ett annat år var det också revbensdags, men då var det en liten rosa sak, 50 centimeter över havet, på skidor som i stort sett inte var längre än pjäxorna, som korsade min stig och jag fick braka ut i skogen för att rädda livet på henne. Färdigåkt för det året.

Ja, vad skulle hända i år? Inga skador, tack och lov. Mycket beroende på att jag la mig i flunsan, i princip i bilen upp till fjällstugan. Man knäcker inga revben i halvt medvetslöst tillstånd.

Tråkigt bara för de som råkat hamna i samma bil som jag. Den svarta Kugan med takbox forsade fram genom det vackra vinterlandskapet som en rullande virusbomb.

Man skulle ju kunna undra varför jag åker hit över huvud taget. Men, i fjol hände faktiskt ingenting, mer än bra saker. Solen sken, backarna var underbara, det gick inte åt så mycket Compid på fötterna, pilsnern i restaurangerna i backarna var lagom kall och utsikten så vacker att det sved i ögonen. Jag kan meddela att utsikten är lika vacker även om det svider i halsen.

Så det vore väl själva den, om det inte blir ett försök nästa år igen. Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen…

Annons
Annons
Annons
Annons