Familj

Maria Steen: ”Det är bara att välja bland lasterna”

Familj Artikeln publicerades
Foto: Alexander Larsson Vierth/TT

18 mars – nu dröjer det inte länge tills det är dags att sitta ute med kaffekoppen, och göra rökarna sällskap.

Det är bara detta sega släkte som klarar en vinter med en het kaffemugg i ena handen och blåfrusna fingrar på den andra, som håller cigaretten.

Jag minns med både kärlek och sorg min tid som rökare. Det var en dödlig last visserligen, men tänk så mycket tid man tillbringade utomhus, särskilt efter att det blev rökförbud på fler och fler ställen.

Först åkte man ut hemifrån, sedan portades man på restauranger och nu blir även parker och busshållplatser förbjudet område.

Rökare får dra till skogs. Så hälsosamt.

”Undrar om det ska bli några liknande förbud för kaffedrickarna?”

Undrar om det ska bli några liknande förbud för kaffedrickarna? Inte för att det är särskilt irriterande, men det dricks kaffe överallt. Inte bara på fiken utan även på språng med en kaffe i ena handen och en telefon i den andra.

Man får se upp nu när man vant sig vid att lägga en slant i tiggarnas muggar. Risken finns att man släpper ner en femma i någons latte ute på stan. Och då lär man inte få ett leende och ett ”Thank you!” tillbaka. Jag skulle snarare tänka mig ett ”Va fan gör du?!”

Det är drygt 30 år sedan jag slutade röka, men det ska erkännas att det kan bli en liten cigarill vid nyår och/eller midsommarafton. Det är en liten trevlig tradition, men oftast glömmer jag bort det. Och det är inte samma sak att tända en havanna dagen efter. Då är man mer sugen på Loka och pizza.

För att underlätta sorgearbetet när jag slutade röka så lovade jag mig själv att det bara var ett uppehåll. Jag skulle börja röka igen när jag fyllde 50. Som tur var glömde jag bort det, och jag tänkte att jag kunde skjuta upp det till 60.

Det blev inte då heller, och nästa anhalt skulle bli när jag gick i pension. Och nu är även det rökt, om man säger så.

Det är inget självändamål att gå in i rökdimman igen, men det finns så mycket fint runtomkring som inte kommer till användning. Alla vackra askfat, små matchande porslinsskålar som man ska ha bjudciggen i och tjusiga bensintändare. De går inte ens att sälja på Tradera.

Annat är det med tedrickarna, som kan pynta med vackra tesilar, fräsiga muggar, små fat att lägga te-prillan på och designade kannor.

Allt medan kaffekulturen mer går mot pappmugg. Vart är vi på väg?