Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Maria Steen: Maria Steen: ”Det är inte alltid som man ser klart”

In i dimman. Nu kommer det här härliga survädret när man knappt ser längre än till grannen. Ens hela värld smalnar av och man tvingas se allt det där som finns nära.
Maria Steen
Publicerad 19 oktober 2019
Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Öresundsbrons pyloner i dimma.
Öresundsbrons pyloner i dimma.Foto: Johan Nilsson/TT

Just nu ser jag närmast ett stackars päronträd som inte vet vad det gjort för ont. Det har hur som helst utsatts för sekatör och allehanda kapande verktyg, så till den milda grad att det fått släppa ifrån sig tre stora svarta plastsäckar med grenar och löv.

Det ser trots allt inte alltför ledset ut. Eller så är det bara så att det inte syns så bra genom dimman. Eller är det duggregn?

Annons

Det är jobbigt när sikten inte är bra. Det kan hända hemma också, inomhus, men det beror inte på rökutveckling eller att man gått in i dimman av andra och trevligare orsaker, utan att man kanske stekt bacon och glasögonen fått ta en del av av stänket.

Ibland stänker det som tusan när man steker, helst i olja. Särskilt om det är lite vatten i det man lägger i stekpannan. Det tar inte många minuter innan glasögonen ser ut som Karl-Bertil Jonssons när pappan erbjuder honom att lukta på glöggen.

Jag har funderat på en uppfinning som ska skydda en från detta, men jag brukar sällan komma längre än till något som ser ut som ett kravallvisir som polisen brukar ha när det drar ihop sig. Och så får det projektet vila ett tag till.

”Det tar inte många minuter innan glasögonen ser ut som Karl-Bertil Jonssons.”

Dimma kan vara lite läskig om den är tillräckligt tät. Är man på sjön så är den inte kul alls. Överraskas man så är det bara att försöka ta sig hem så fort som möjligt. I värsta fall kan lilla hjärtat börja slå i otakt eller stanna, om man plötsligt hör brölet från Stena Baltica några meter bakom sig.

Det är inte så trevligt med dimma om man är på en alptopp heller.

Jag råkade ut för detta en gång för några år sedan i österrikiska alperna. Tjockan bara kom och plötsligt såg man ingenting.

Fördelen med att vara på en alptopp är att man trots allt vet ungefär åt vilket håll man ska åka. Nedåt.

Förr eller senare dyker det upp en liten by som har en postbuss som man kan lifta hem med. Om man inte brakat in i en fjällbäck innan, vill säga. Det gick hur som helst bra.

Och det gick alldeles utmärkt att fortsätta den dimmiga upplevelsen med en varm glühwein i byn.

Annons
Annons
Annons
Annons