Familj

Maria Steen: ”Det kostar på att driva restaurang”

Familj Artikeln publicerades
Foto: Hasse Holmberg / TT

Tittar ut genom fönstret och inser att jag öppnat restaurang. För småfåglar. Gräsmattan behövde en ny frisyr, så några hundra liter jord och något kilo gräsfrö senare infann sig de första matgästerna.

”Jag har över huvud taget inget bra förhållande till fåglar mer än att jag tycker om när de sjunger. Om de sjunger som de ska.”

Jag letade efter något som skulle kunna likna en fågelskrämma men eftersom pippina inte verkar vara speciellt störda av människofigurer, så fick det vara.

Häromåret hade jag en koltrast som alltid dök upp när gräsmattan var vattnad. Vid ett tillfälle kom jag honom riktigt nära. Jag närmade mig försiktigt och tänkte att nu lyfter den nog. Men det gjorde den inte, den stod kvar och blängde. Och där stod vi ett bra tag, stirrandes stint på varandra.

Det visade sig att koltrasten hade en mask framför sig och han var tydligen fullständigt övertygad om att jag skulle sno lunchen ifrån honom om han stack.

Jag retirerade och han såg ut som ”Där fick du”, tog masken och flög demonstrativt sakta därifrån. Jag fick se mig slagen.

Jag har över huvud taget inget bra förhållande till fåglar mer än att jag tycker om när de sjunger. Åtminstone om de sjunger som de ska och inte sitter på grannens TV-antenn och härmar en kompressor inne på varvet intill.

Jag har varit pricktavla för bergfink och skarv, fått in en skata som sket ner det mesta i huset, blivit biten av en undulat så blodet sprutade från nagelbandet och mött en svan som vägrade släppa fram oss till båten.

Fast en annan svan var väldigt tjusig. Det var desserten när en faster gifte sig och jag fick vara brudnäbb. Glassen kom in i form av en svan och möttes av en applåd.

Det hade han också kunnat få, servitören som tidigare under middagen kommit in med en massa tallrikar konstfärdigt staplade på armen. De började kasa och utan en min vände han sig om och daskade in alltihop i väggen bakom gästerna, gick ut i köket och kom in med nya tallrikar som om inget hade hänt.

Jag var så liten att jag inte kommer ihåg vem som hade förmånen att städa upp efter honom men alla var överens om att det var väldigt proffsigt gjort.

Nä, nu får jag väl gå ut och fylla på i min egen uteservering. Man vill ju gärna få ett omnämnande i White Guide, avdelning snabbmat.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.