Familj

Maria Steen: ”Kom inte och säg att klimatet inte har en påverkan”

Familj Artikeln publicerades
Foto: Hossein Salmanzadeh/TT

På kvällen vitt och vackert. På morgonen fanns inte en snögnutta kvar. Det var nog den kortaste vintern hittills.

Lite surt var det. Man blir glad av snö. Särskilt om man inte behöver skotta när den är blöt. Men nu är allt förlåtet. I rabatten lyser det gult och si – vintergäcken blommar! De har bara legat och väntat och så fort kung Bore vände ryggen till så tog de över. Bra jobbat.

Men det är nog inte över än så det får fortsätta att se rätt kluvet ut på skohyllan: kängor, träskor, gympadojor och lågskor. Man vågar liksom inte plocka undan något av dem.

Egentligen borde man komplettera med gummistövlar och pjäxor också, för att säkra upp.

Det här ställer krav på strumporna också. Man kan inte komma med tjocka sockar i lågskorna, och hur oskönt är det inte att halka omkring i kängorna med för tunna strumpor på fötterna. Det är en hård tid vi lever i nu.

”Hur oskönt är det inte att halka omkring i kängorna med för tunna strumpor på fötterna.”

 

Men i den rika världen bara rullar det på som om ingenting har hänt. Bilar tankas, trisslotter skrapas, det är ludd i tvättmaskinen, vi i femman är i full gång och hela Sverige bakar.

Det sista är dock en kraftig överdrift. Jag bakar inte och tänker inte börja. Jag gjorde dock ett litet avsteg några månader tillbaka, efter att än en gång ha ätit ett jättegott matbröd hemma hos en släkting. Som än en gång bedyrade att det var det enklaste receptet i världen.

Men vad är det då som gör att skorpan på hennes brödlev inte krävde så mycket av tandstatusen, medan skorpan på mitt bröd ropade efter ett stämjärn? Kan det vara luftfuktigheten? Klimatet i Rättvik kanske är mer brödvänligt än det kustnära?

Det skulle kunna vara nåt sånt. Jag menar, det är en otrolig skillnad på hur håret känns när man har tvättat det i Härnösand, jämfört med i Karlskrona. Det är bara restiden som sätter stopp för att det blir en vana.

Samma sak med ett glas ouzo, som smakar ganska vämjeligt på hemmaplan, men var en ren njutning när man kunde köpa något fotogenaktigt för tio drachmer på en liten bar på Kreta på 80-talet.

Det här är en klimatpåverkan som till och med Donald Trump skulle kunna hålla med om.

Nä, nu får det hända något snart på snöfronten. Skoveln börjar rosta.