Familj

Maria Steen: ”Nu blir det något nytt på det nya året”

Familj Artikeln publicerades

Det har bara gått någon vecka in i det nya året och huset känns som en nakenfis. Särskilt köket.

Hela julen är utsopad. Jag har sagt hejdå till alla tomtar, kastat polkagrisarna innan de blir dammiga (man vill ju gärna se de röda ränderna), sagt au revoir till Jesus, hans släkt och herdarna som tillsammans åkt tillbaka i kartongen med krubban, skakat av julgardinerna och packat undan dem för de kan lika gärna tvättas nästa år (hmmm…) men juldukarna har mött sitt öde i tvättmaskinen.

Det var det.

Visserligen har en del som åkte ut till första advent fått komma tillbaka, men det ser ändå lite naket ut. Särskilt i köket.

Det ska renoveras så där finns ingenting, i stort sett. Allt man behöver för att steka ett ägg finns någon annanstans. Och det är inte klokt hur fort jag glömmer var jag ställt saker.

Det kan löna sig att ha stegräknaren påslagen, för så många steg i mitt eget hem, avverkade under några få timmar, har jag aldrig upplevt förut.

”Jag menar, man kan ju inte rota omkring i munnen på sig själv med plastic padding och ståltråd.”

Förskärarna ligger lite otippat i en skokartong. Kryddorna står kvar i sitt skåp i köket men vem kan komma ihåg att just DE inte var flyttade?!

Grytlocken ligger säkert någonstans i vardagsrummet och olivoljan har blivit granne med vågen.

Micron har fått ett eget litet bord men man kan kan bryta ryggen när lasagnen ska värmas. Och den stackars stackars kolsyrevattenmaskinen står på golvet i något rum. Återfinnes säkert när man blir tillräckligt törstig.

Egentligen skulle man ha gjort allting själv, golv, tak tapeter, väggmålning, skåpsluckor… Men när man har gjort det två gånger tidigare så infinner sig en mental leda, när det ska göras för tredje gången.

Så nu är det proffs som ska utföra arbetet. Det känns som att gå till tandläkaren - man överlåter en vital del av sitt liv åt någon som man bara är tvungen att lita på. Jag menar, man kan ju inte rota omkring i munnen på sig själv med plastic padding och ståltråd. Och har man med åren blivit höjdrädd så är det lite kusligt att stå på stege och skära rent tapetvåd vid taklisten. Huset har för övrigt 2,60 i takhöjd bara för att skoja till det.

Nu är mer det mest svåröverstigliga valet när det gäller golv, bänkar och tapet - vilken färg ska de ha? Jag tycker att jag kan förstå hur centern och liberalerna har det.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.