Maria Steen: Maria Steen: ”Som det kan bli ibland”
Jag blev lite inspirerad under en VM-match I handboll häromdagen. En av spelarna som byttes in rusade in på planen hade glömt att ta av sig överdragsjackan. Kalabalik i sekretariatet.
Sånt kan hända. Det hände även sådana saker när jag själv spelade handboll.
Vi hade en lagkapten som bidrog med en del fadäser. Till exempel när hon skulle peppa laget inför matchstart: ”Kom ihåg tjejer, vi har allt att förlora och inget att vinna… eller… ja, tvärt om alltså.”
”Jag hann bli rätt så förbannad innan jag kom på att jag sagt fel.”
Vid ett annat tillfälle hälsade hon inför matchen på motståndarlagets lagkapten och skakade hand med domarna, som man gör innan man går in och halvt slår ihjäl varandra nu för tiden. Tar av sig jackan och överdragsbrallorna. Och står där i trosorna. Hon hade glömt att ta på sig matchshortsen.
Det närmaste jag har kommit i den vägen är när vi skulle byta om för att ha gympa på skolan och det visade sig att jag hade pyjamasbyxorna på mig under långbyxorna.
Men sådana misstag ligger nog i släkten. Min mamma knäckte till exempel en gång ut äggen i vasken och la skalen i skålen när hon skulle baka sockerkaka. Allt under överinseende av storasysters nye pojkvän. Det blev ingenting mellan dem. Kan ha berott på tveksamhet om blivande svärmors mentala tillstånd.
Då hade han ändå inte sett vad min far kunde åstadkomma i den vägen.
Själv skulle jag intervjua Lasse Holm en gång. Det var nog inför en Diggiloo-premiär. Jag läste på allt jag kunde om hans person och karriär och var mycket väl förberedd. Problemet var att jag fått tag på fel produktionsledare för att få intervjun. Lasse som mötte mig i luren var Lasse Berghagen.
Jag vet inte vart han var på väg den dagen men han var artig och väldigt trevlig, även om han säkert undrade varför någon reporter plötsligt ringde och undrade vilket förhållande han hade till Blekinge.
Jag har satt mig på fel tåg en gång. Som tur var hann jag av innan det stack iväg åt fel håll.
En annan gång kryddade jag spagetti carbonara med kryddpeppar i stället för svartpeppar, och i Österrike en gång gick jag omkring med min skoltyska och skulle beställa bord på restaurang. Fast jag hade hela tiden frågat efter ett rum, så alla skakade på huvudet trots att det fanns en massa lediga bord.
Jag hann bli rätt så förbannad innan jag kom på att jag sagt fel.
Det är mänskligt att fela. Apropå fela så har jag spelat fiol också. Även det var ett misstag.
