Maria Steen: Maria Steen: ”Visst är det trevligt när nån springer åt en”
Jag inser att det är rättvist mot koreanerna som fick kliva upp mitt i natten när OS gick i München 1968, att vi på andra sidan klotet måste göra samma sak i år. Där fick dom ge igen. Men lite jobbigt är det.
Okej, allt går i repris hundra gånger dagen därpå, men man vill ju vara med. Även om det finns en gräns.
Jag glömmer aldrig 1984 när Ann-Louise Skoglund, en fågel som flög över häckarna, skulle ta guld i OS i Los Angeles.
”Utvecklingsarbetet inom IT går inte så snabbt som vi tror. Pilutta BTH.”
Klockan var ställd till mitt i natten och som tur var så befann jag mig i Norrland där det redan (eller fortfarande) var ljust, så det kändes inte så blodigt att masa sig upp, svepa in sig i en filt och krypa upp i TV-soffan och förbereda sig på guldet.
Hon kom femma. Det var svårt att somna om.
Och vad händer nu. Det mesta på natten blåser bort i Sydkorea. Man saknar en app som stänger av väckaren om det blåser mer än 15 meter i Pyeongchang. Utvecklingsarbetet inom IT går inte så snabbt som vi tror. Pilutta BTH.
Och det är lika svårt att somna om.
Nu väntar vi bara på stafetterna. Det finns inget så spännande. Den enskilde idrottsmannen/kvinnan som en del i en helhet. Jag har själv en erfarenhet av stafett, men det var på en något lägre nivå.
Det var ett skolmästerskap och vi hade segern som i en liten ask. Då kliver en av våra lagmedlemmar, som sprungit färdigt, in på en konkurrerande bana och vi blev diskade. Det var där någonstans som min friidrottskarriär tog slut.
Ann-Louise Skoglund la också av. Jag förstår henne fullkomligt.
Klasskamraten har jag av förklarliga skäl ingen kontakt med.
Det blev några tafatta försök att avancera i kast med liten boll och slungboll, en mycket förbisedd idrottsgren för övrigt, samt brännboll med platt trä men det tog sig inte riktigt.
Jag blev scout i stället. Det var lättare att ta fajten mot sura grenar som inte ville brinna och pinnbröd som ofta brann desto bättre.
Det är bara så. Det är segrarna som räknas. OS vackra motto är ”det är inte viktigast att vinna, utan att delta”.
Fråga Stina Nilsson…
