Familj

Jan-Erik Martinsson: ”Min festivalera är över...”

Blekinge Artikeln publicerades
Min festivalera tog slut för över 20 år sedan
Foto: Gunnel Persson
Min festivalera tog slut för över 20 år sedan

Nordens största rockfestival är över för den här gången. Jag har inte varit där i år heller, mina festivalbesök tog slog för 20 år sedan och jag kommer troligen aldrig tillbaka.

Överallt i sociala medier, gammelmedia och andra kanaler har vi kunnat läsa om hur fantastiskt det har varit i Norje.

Mycket folk, solsken, socialt umgänge och så bra musik förstås.

Jag kan instämma i det sistnämnda, men avskyr det förstnämnda.

Det är nämligen av den anledningen som jag troligen aldrig mer kommer att sätta min fot på en festival.

Hur lång tid tror ni att ni måste köa för att kunna köpa dagens lunch? Jag lovar att det inte räcker med en kvart.

Det funkar inte för mig. Står det mer än två personer före mig i ICA-kön, så går jag ut igen. Det är fullständigt meningslöst att bara stå och titta rakt ut i luften.

Nåja, nu var det här med festivaler för jag har faktiskt varit på festivalen en gång i tiden.

Östersjö i Karlshamns till exempel, en sisådär 15-20 år i rad, alla fyra dagarna.

Sweden Rock då? Jodå den också. Min första var 1993, då hette den Karlshamn Rock Festival och Blekinge fick sin första lilla festivalskandal.

Gruppen Kent hade just slagit igenom och stod på scen när någon ur publiken kastade en sko på frontfiguren Jocke Berg som omedelbart avbröt spelningen.

Det krävdes en hel del övertalning av arrangören för att han skulle fortsätta sitt framträdande.

Ingen jätteskandal kanske med tanke på sönderslagna hotellrum och liknande på andra platser, men det räckte för att lokalpressen skulle uppmärksamma det.

Black Sabbath var dragplåstret det året, men mitt favoritband var Lynyrd Skynyrd.

”Sweet Home Alabama” slår ”Sweet Leaf” med hästlängder.

Sweet Leaf var annars en ganska bra låt, även om den egentligen var lite väl lång för min smak. På de fem minuter som låten varar hinner man göra rätt mycket annat om man vill.

Några problem med köer var det inte heller på den tiden.

Jag lejde folk att köa åt mig. Det kostade förstås lite av den medhavda drycken, men det var det värt.

Nej, några mer festivaler blir det nog inte för mig. Jag slutar nog snart gå på de stora travloppen också.

Det blir för jobbigt att trängas med alla som är i vägen.

Det är mycket bättre att i sin ensamhet författa den här spalten.

Det kommer jag att göra nästa vecka också.

Lev väl fram till dess och glöm inte att dricka mycket vatten.