Jan-Erik Martinsson: På lucianatten ska jag ta ett snack med min hund...
Nåja, jag eller vi ska jag kanske säga för korrekthetens skull, har egentligen en rätt snäll hund även om hon kan vara enerverande ibland när husse eller matte inte har lust att leka, men det hade inte varit så dumt om jag kunde prata med hunden ibland.
Nu blir det alltid en envägskommunikation. Det vill säga jag pratar och hon lyssnar och försöker förstå vad jag säger.
Jag har för övrigt upptäckt att det är fler än hunden som ibland lägger huvudet på sned och försöker förstå vad jag säger.
Tillbaks till lucia, det är alltid tvära kast i den här spalten,är det någon som vet varför vi firar luciadagen egentligen?
En snabb sökning på google säger att lucia kommer från det latinska lucius som betyder ljus och det kan man ju förstå med tanke på alla ljusen i luciakronan, men var kommer fenomenet lussebullar och pepparkakor ifrån.
Svaret finns ingenstans och det betyder såklart att det är ett modernt påfund.
Däremot så verkar det enligt sägnen vara årets mörkaste natt. Jag vet inte hur det är med den saken, jag tycker att alla nätter är lika mörka på vintern, om det inte är fullmåne förstås.
Det sägs också att alla julförberedelser skulle vara klara på luciadagen, men det måste vara flera hundra år sedan den seden togs bort. Nu springer ju alla runt och letar efter de sista julklapparna timmarna innan Kalle Anka på julafton.
För egen del har jag inget historiskt minne från något luciafirande att dela med med av och det beror till stor del av att jag aldrig firat luciadagen. I alla fall inte vad jag kan minnas.
Okej, jag har väl bevistat ett och annat luciatåg och tryckt ned en och annan lussebulle, men det kan väl ändå inte kallas för att fira.
Ett okänt antal lusserocksaftnar räknar jag inte heller som något att skriva om i historieböckerna. Dessutom är det ju den 13:e dagen i månaden och alla som läser den här spalten vet ju vad jag tycker om den siffran.
Inga utsvävningar i onödan med andra ord.