Flyttar för att slippa
strålning från 3G-antenn
 | | Sandra Scheerlink och hennes familj flyttar nu från Järnvägsgatan för att undvika strålningsrisken från 3G-antennen. |
RONNEBY
Nu ger Sandra Scheerlink och hennes sambo Andreas Johansson upp sina ansträngningar att få 3G-masten flyttad från Gustav Arnolds gata.
- Nederlaget i miljödomstolen var väl inte helt oväntat. Vi lade kanske fram saken på ett felaktigt sätt, säger Sandra Scheerlink.
I tre år har Sandra Scheerlink och hennes sambo bott i en hyreslägenhet på Järnvägsgatan 17.
Men nu byter de adress. Lägenheten är uppsagd och Sandra och om några månader flyttar det unga paret in i en lägenheten på Kungsgatan.
- Nya lägenheten är belägen på ett, hoppas jag, betryggande avstånd från 3G-masten på Gustav Arnolds gata, säger Sandra.
Egentligen vill de inte flytta. Snedtak och en balkong med en formidabel utsikt gör att trerumslägenheten på Järnvägsgatan har charm.
Men med en 19 månader gammal dotter som sover på knappt ett stenkasts avstånd från 3G-masten på Gustav Arnolds gata tycker båda att de inte har något val.
- Jag har inte kunnat få 3G-masten ur huvudet sedan TuvaLi föddes.
- Vi är inte teknikfientliga men vi orkar inte bo kvar här på grund av strålningsrisken. Det är för Tuvalis skull vi flyttar. Hon ska inte behöva växa upp med en 3G-antenn runt hörnet, säger Sandra.
Antennen sattes upp hösten år 2003. Enligt hyresvärden informerades hyresgästerna om bolaget H13G Access AB:s planer på en 3G-antenn.
Hyresgästerna inbjöds till ett möte med antennägaren.
- Men det var nog en knapphändig information för plötsligt en dag fanns bara antennen där, berättar Sandra.
Hon har skaffat sg en hel del kunskaper om strålning från mobiltelefoner och 3G-antenner. Sandra är nämligen medlem i Vågbrytaren, en förening mot hälsovådlig elektromagnetisk strålning.
Hon är visserligen inte aktiv i föreningen men hon missar inte att läsa utskicken från Vågbrytaren.
När hon blev garvid slutade hon använda mobiltelefon. Med forskningsrön som tyder på ökad risk för missbildning eller missfall kändes det rätt att lägga mobilen åt sidan och Andreas har följt hennes exempel.
- Mobilen ligger på bokhyllan. Nedskruvad, säger Andreas.
Han erkänner att det ibland kan vara svårt att inte ha tillgång till mobiltelefon.
Men Sandra tycker inte att hon saknar mobilen.
- Det är en vanesak att vara utan den.
Men 3G-antennen kan aldrig bli en vanesak.
- Nej, inte så länge det inte är bevisat att även strålning i mindre doser inte är ofarligt.
En uppfattning som Sandra sakta men säkert nu börjar få stöd för. Strålningsskyddsinstitutet, SSI, har nyligen JO-anmälts av juristen Mats Dämvik med juristfirman Unité.
Dämvik anser att SSI:s information om strålning från mobilsystem strider mot både EG-rätt och svensk nationell hälsoskyddslagstiftning.
Mats Dämvik anser även att SSI inte iakttar den saklighet och opartiskhet som föreskrivs i regeringsformen.
I sin JO-anmälaren säger juristen också natt SSI:s information år utformad på ett sådant sätt att det döljs hur osäkert kunskapsläget är och att det finns många indikationer på hälsorisker.
Beslutsfattare kan därför inte pröva försiktighetsprincipen på ett korrekt sätt, anser Mats Dämvik.
Han vill nu att SSI:s allmänna råd ändras så att dess innehåll ligger i linje EG-rätten och EU:s rekommendation.
Det måste tydligt framgå att försiktighetsprincipens syfte är att utgöra ett skydd mot ännu inte säkerställda risker som kan uppstå vid exponeringsnivåer långt under angivna gränsvärden.
- Det är ungefär vad vi sa när vi drev det här ärendet.
Men när försiktighetsprincipen och de uppmätta värden lades i vågskålen vägde försiktighetsprincipen för lätt.
- Vi kanske skulle ha lagt fram saken på ett annat sätt.
- Exakt hur vet jag inte, men det är i vart fall bra att informationen från Strålskyddsinstitutet nu ifrågasätts på allvar, tillägger Sandra Scheerlink.
Publicerad 2006-02-13 03:00. Senast uppdaterad 2007-02-21 14:37
  |
Vändningen ger en moralisk effekt
