I dag möter han eleverna på Rödebyskolan
 | – Rödeby har så länge jag vet, och nu pratar jag om decennier, varit synonymt med trimmade mopeder och buskörning, säger närpolis Lennart Hansson
Foto: Mattias Mattisson |
KARLSKRONA – När Ica och Konsum stängt för kvällen syns inte en vuxen käft i Rödeby – och det är det som gör byn lite annorlunda än till exempel Lyckeby, där man har samma problem med ”mopedbus” och skadegörelser och stölder, men där det ständigt ändå är vuxna i rörelse. Med den dämpande effekt det för med sig.
Lennart Hansson, polisinspektör, har arbetat med ungdomar i 45 år och är sedan fyra närpolis i Rödeby.
– Rödeby har väl inte genomgått någon särskilt drastisk förvandling eller ”förvildning” de senaste åren; det är en by som otaliga andra. Men visst är det ungdomarna som regerar under kvällar och helger, och visst har det varit lite Vilda Västern i perioder, berättar han för Sydöstran.
– Och visst har väl en och annan ung man också stuckit ut, och har vi varningsflaggat för.
– Men att det en dag skulle gå så här långt...
Lennart Hansson hade inte hört talas om den utsatta familjen, före tragiken i förra veckan.
Desto mer dock om några av de inblandade ungdomarna. Och det är på dem han själv lagt det mesta av sitt krut de senaste månaderna.
Inga demoner
– Rödeby har så länge jag vet, och nu pratar jag om decennier, varit synonymt med trimmade mopeder och buskörning. Jag har själv varit med och beslagtagit flera mopeder häruppe, och haft otaliga allvarliga samtal med ungdomar och föräldrar.
– Men det har varit mestadels helt vanliga unga pojkar och flickor; resonabla och påverkbara och ofta ångerfulla. Absolut inga man kan tänka sig utveckla någon kriminalitet.
– I perioder har det visserligen gått vilt till, med trakasserier av till exempel hemtjänstens nattpatruller häromåret, med vandaliseringar och inbrott. Och även om det mesta inte gått att klara upp, (”en ung kille eller tjej på en moped, han/hon hade hjälm” som försvinner i mörkret är inte mycket att gå efter), har våra och fältgruppens insatser ändå haft rätt tydliga effekter.
Mer än välkänt
I våras ställdes dock Lennart Hansson inför ett par hårdföra och mindre påverkbara ungdomar. Och inför betydligt allvarligare tecken på ”ohälsa” i byn. Oron och incidenterna avlöste varandra, allvarsorden nådde inte fram, framsträckta händer möttes av kyla och hat.
– Ingen som arbetar professionellt med ungdomar kan ha missat de här varningssignalerna, säger Lennart Hansson kort.
Polisen, inte minst trafikpolisen, intensifierade insatserna i Rödeby. Lennart Hansson sprang nästan sönder dörrarna på Rödebyskolan.
Men en hel del ”spökerier” fortsatte ändå.
Aviserade sin nöd
– Enstaka ungdomar hade fått stor makt över ett fåtal andra, en liten ”svans”, och oron och ofredandena spred sig också till Fridlevstad och andra grannbyar, men med samma ungdomar inblandade, berättar Lennart Hansson.
En familj som blev särskilt utsatt fick socialt stöd.
– Trakasserierna är oftast inte av det slag att familjerna kan räkna med besöksförbud, eller särskilt beskydd – utan det handlar just om socialt stöd.
– Och jag antar att vi inte kunde gjort så mycket mer heller för familjen i Hollstorp, utifrån de få anmälningar som finns med klart utpekade misstänkta, tror han.
Lennart Hansson har alltså riktat in sig på utpekade ungdomar. Och i ett fall är han erkänt storligen förvånad över att samhället inte gått in och tagit över vårdnaden, tvångsmässigt.
– Men det är inte så lätt i dag. Man måste flagga många och länge och intensivt för att få några reaktioner, om ens då. Jag önskar den vägen hade varit betydligt kortare, säger han nu till Sydöstran.
Själv såg han nyligen en möjlighet att bearbeta den mer förhärdade gängkärnan med den nu ihjälskjutne 15-åringen och ytterligare en pojke i gänget.
– Jag hade inte haft med 15-åringen att göra alls tidigare. Det verkade vara en vanlig, reko och resonabel grabb, och dessutom stark nog att kunna påverka de andra i gänget. Och han och hans kompis lovade också försöka dämpa kompisarna, och kanske också minska vissa personers negativa inflytande.
En vardag bortom
– Det var ett äkta positivt gensvar jag fick, och det gjorde mycket ont att få höra sedan att det var just han som sköts ihjäl däruppe.
I dag, en vecka efter skotten, är Lennart Hansson med på den återsamling som ska ske på Rödebyskolan.
– Jag tror vi så sakteliga, även om det naturligtvis kommer att ta sin tid, ändå är på väg tillbaka mot normalläget Jag tror att ropen på hämnd och ”upprensning” och andra primitiviteter snart tystnar; och att många i byn i stället börjar hoppas och fokusera på någonting konstruktivt och gott bortom all tragik och meningslöshet, säger han.
– Ingenting kan längre göras ogjort, men jag vet i varje fall att de båda killar som jag träffade i förra veckan ville ur den här spiralen; ville någonting bättre.
Björn Mogreen
Publicerad 2007-10-12 03:00. Senast uppdaterad 2008-01-09 10:59
  |
”Hela tiden kändes det som om någon stod och siktade på mig” (2008-01-15)
