Årets Våryra med tuppkackel, skräp och återstoppad korv
 | | Foto: Anton Toll | KARLSKRONA Förutom kvinnor var det skräp som profilerade Sandgrenska manskörens våryra i år.
För vad kan vara tema annat än miljö och återvinning? Jo, hotell förstås. Återvinnings-Frasse var röd tråd genom våryran.
Med övervägande nyskrivna texter med lokal prägel blev våryran som en revy.
I en sådan är baletten given, och fyra vackra flickor var såväl änglar som kortkort glittriga.
Våryran hade mognare kvinnor också, sex stycken som inte lärt sig lägga upp maskor inför syjuntan. De sjöng om de miljöpolitiker som inte får vara med i deras syförening mer, à la Olrog.
En KG med M-band runt kroppen och en allians-orange man höll korta mellanspelsdialoger om hur allt går åt pipan.
Ett solistnummer björds på en återvunnen fiol-trumpet
Sångtexterna handlade om musik som förorening, om Al Gores syster Helen Gore, om ”Det finns ett hav att skita ner” till Theodorakis musik, återvinning återfanns i en rap, och så var det återstoppad korv hos en känd matvarukedja.
Sylwains ”Jag vet ett litet hotell” var givet och där rimmade hotell på Käll.
Tre män stod för reklaminslagen till ”Diggiloodiggilej”, spelade mungiga och rörde sig i något som kan ha varit linedance.
Tuppgård
Efter paus fick kören pippi direkt och det blev livat i holken. Det blev ett kacklande, fast mer åt tuppar än höns.
Sandgrenska manskören har roligt i sin våryra. Det smittar och man kan bara ana hur kul alla karlarna har när de snickrar ihop sin vitsar, fågelkläder och texter. Några lustigheter var dagsfärska.
Kulissen var soptunnor på golvet och projekterade storbilder. De senare visade Karlskrona förr med spårvagnar, gamla Fiskbron och nu svunna miljöer. Där fanns ett allvar med bilder från Hiroshima när texten kopplade ofred och miljö, men bilden gick snart över i en idyll från Brändaholm.
Sandgrenska manskören fyllde Sparresalen fyra gånger i veckoslutet.
Margareta Andersson Publicerad 2008-04-07 03:00. Senast uppdaterad 2008-04-07 07:17
 |