Skattjakt med GPS ny folkrörelse
GAMMELSTORP Gömd någonstans bland stenar, sprickor och grottor i Skaftaskärv finns en vit plastburk med grönt lock.
Skulle man se någon som går runt i det här oländiga området strax norr om Ronneby med en GPS i handen, så är det plastburken hon eller han letar efter.
Det kallas Geocaching, skattjakt med GPS.
Det är en modern folkrörelse, där man söker upp gömda ”skatter” med hjälp av GPS-koordinater som man får om man blir medlem på hemsidan www.geocaching.com
Skatterna är inte av det mer värdefulla slaget; det är snarare så att vägen är målet. Skatten, cachen, innehåller en loggbok där man ska skriva in sig. Den kan också innehålla ett bytesföremål – tar man det måste man i så fall lägga in något annat.
Folklig GPS
Geocaching började i USA år 2000 och har spridit sig över hela världen i takt med att GPS-mottagare blivit mer folkliga, gått från en specialpryl för båtfolket till något som bilägare och diverse friluftslivsidkare använder sig av dagligdags.
Och det är därför en grupp, företrädesvis äldre män med grova skor och rutiga skjortor, samlades i Gammelstorp i lördags med GPS-mottagare i händerna: Friluftsfrämjandet i Ronneby har blivit digitala och satsar på geocaching.
Ut i naturen
– Det här är ett roligt sätt att komma ut i naturen på. För att hitta skatterna måste man lämna sina invanda rundor och stigar och ta sig till platser som man kanske inte skulle kommit till annars, säger Sune Eriksson från Friluftsfrämjandet i Ronneby.
– Geocaching har inte blivit någon centralt etablerad friluftsfrämjaraktivitet, men diskussioner pågår. I vår målsättning står det att vi ska ”bjuda på äventyr i naturen för alla åldrar” och det stämmer ju bra med det här.
Brunnsskogen
Och förutsättningarna är goda. I Blekinge finns det idag 130 cacher, varav 50 i Ronneby kommun. Och antalet ökar hela tiden. En del finns i Brunnsparken och Brunnsskogen, fick deltagaren Robert Ekholm från Naturum veta.
- Det kommer vi att informera om på Naturum och försöka ta in som en aktivitet, säger han.
GPS ger longitud och latitud, men för att hitta cachen måste man leta också:
– Ibland kommer man nästan rätt på, men det kan slå på 10 - 20 meter. Det beror på hur noggrann den varit som gömt cachen, berättar Jarl Feldmanis, som brukar leta skatter med sin dotter Cecilia.
Ledtrådar
– Ofta är det under stenar, man brukar kunna se den om man kommer i rätt vinkel. Men man får aldrig gräva ner cacher, säger Per Holmberg, som är en veteran i sammanhanget; han har hållit på sedan 2004.
– En del cacher får man söka i flera led, och en del måste man lista ut ledtrådar för att hitta.
De som är aktiva i geocaching letar inte bara skatter, utan gömmer dem också. Det ska framför allt vara på vackra och intressanta platser.
Plastburkar
Nils Dahlgren (som hittat 328 cacher) och i det här sammanhanget är känd som ”Dacke.D” har gömt åtskilliga:
– Den allra minsta är en nano-cache vid min egen brevlåda. I stadsmiljö där det är svårare att gömma större saker brukar man använda gamla filmburkar. Men i naturen är det vanligast med plastburkar, frysburkar är bra för de klarar väta och snö.
Fyror värst i länet
När man gömmer en cache och registrerar den på geocacharnas hemsida ska man också ange svårighetsgrad i terrängen, från 1 till 5. Skaftaskärvcachen får 2,5, det ligger nära vägen men marken är lite svårtillgänglig.
– En femma är riktigt svår att nå. Det värsta vi har i Blekinge är fyror.
– Den mest extrema cachen jag har tagit i Blekinge finns längst bort på Allböleleden, som går mellan havet och stängslet till Eriksberg. Det är 6,5 kilometers rätt blöt vandring dit, och sen när hittat den är det lika långt tillbaka. Men det var en härlig naturupplevelse! säger Nils Dahlgren.
Jan Hinderson
Publicerad 2008-04-14 03:00. Senast uppdaterad 2008-04-23 07:06
  |
Vändningen ger en moralisk effekt
