Språk- och kulturkunniga sparkas ut
KARLSKRONA Det är sådana här tragiska kulturkrockar som Hälsokommunikatörer kan och ska undanröja. Någon som sett vad den sjuke uttryckte i stället för att avfärda honom så okunnigt fördomsfullt kunde ha avstyrt tragedin.
Så säger en sjukvårdsanställd som läst i gårdagens Sydöstran om den unge mannen som skickades till psykiatrin när han drabbats av hjärnblödning.
Hälsokommunikatörerna som SKA finnas håller på att ta slut. Två finns kvar på plus-jobb.
Det blev intern strid om dem i sjukvården. Var skulle de finnas? På akutmottagningen eller på vårdcentralerna?
Det blev ingen ordning och resultatet blev att det inte längre finns Hälsokommunikatörer.
– Den unge mannen dog redan vintern 2007, men liknande kan hända igen när det uppstår kulturkonflikter och när fördomar styr i vården, säger den sjukvårdsanställde.
En bro
Större delen av 2007 fanns det Hälsokommunikatörer i vården. De var sjukvårdskunniga som kommit som flyktingar, som hade skolor nog att snabbt lära sig svenska och som utbildade sig i hur samhället och vården fungerar här.
Några av dem har gått vidare till anställningar i sina yrken: läkare, sjuksköterskor.
Som kommunikatörer skulle de vara en bro mellan nykomna från andra länder och vården.
De skulle berätta för sjukvårdspersonal hur människor från andra kulturer förhåller sig till vård och mediciner, hur de uttrycker smärta och ångest.
Samtidigt skulle de förklara för patienterna vad som gäller med vårdcentral, mediciner, prover och samtal i vården.
Tolkar
Det fanns i olika perioder Hälsokommunikatörer på akutmottagningen och ett par vårdcentraler. En av dem var nästan heltid på infektionskliniken, som har många och komplicerade fall med bakgrund i främmande miljöer.
Kommunikatörerna kunde skaffa tolkar och ibland tolka själva när det knep.
Hälsokommunikatörerna hade olika arbetskontrakt. Regionen betalade en del, länsarbetsnämnden andra. Landstinget betalade bara en liten del.
Margareta Andersson Publicerad 2008-06-28 03:00. Senast uppdaterad 2008-06-28 10:24
 |