Alla har rätt att få betala för en fika

Insändare Artikeln publicerades

Min mamma är över 90 år. På sistone har vistelserna utanför hemmet mer och mer fått inskränka sig till besök inom vården, då med ledsagare eftersom vi, hennes barn, bor på annat håll.

Ett av få glädjeämnen har varit att vid dessa besök kunna få sig en kopp kaffe och något att äta i väntan på färdtjänst. Efter det senaste besöket vid lasarettet i Karlshamn berättade hon med gråten i halsen att nu var det slut med det också eftersom cafeterian inte längre tog emot kontanter.

Då min mor på grund av sviktande syn inte kan använda sig av vare sig kort- eller mobilbetalning, och därför inte heller äger något betalkort eller någon mobil, blev det alltså ingen fika för henne. Kunde då inte medföljande ledsagare betalat och i sin tur fått pengar av mamma undrar kanske någon?

Jo, det hade säkert vederbörande gjort om denne haft med sig sitt privata kort. Men det handlar inte om det. Det handlar om att så länge kontanter är ett giltigt betalningsmedel i Sverige ska ALLA medborgare kunna använda sig av sådana. Det handlar om att ingen människa ska utestängas från vårt samhälle.

Det handlar om att det fortfarande finns grupper i samhället; gamla, funktionshindrade, nyanlända eller människor som av integritetsskäl eller andra skäl inte kan/vill betala med kort. Det handlar om demokrati, mänskliga rättigheter och värdigheten i att kunna betala för sig!

Nästa gång min mor tvingas avlägga ett sjukhusbesök kommer jag att meddela berörda herrar i god tid så att de kan komma till sjukhuscafeterian. Jag vill se avdelningschef Magnus Helge stå framför mamma och säga ”Vi har ju så många moderna betalningssätt i dag som betalkort och Swish” (Blt 4/5), jag vill se landstingsrådet Kalle Sandström stå bredvid och ”förstå problematiken” men inte vara beredd att göra något åt det.

Hon kommer inte att kunna se era ansikten när ni gör det men vi andra kommer att göra det. Sedan kan ni återvända till era arbetsplatser och skämmas ögonen ur er för det är dessa människor som det drabbar! Och om det inte känns riktigt bra att stå där – gör om och gör rätt!

Jag lovar, de flesta människor kommer ändå att betala sitt kaffe på ”modernt sätt” men genom att acceptera även kontanter ger ni alla en möjlighet att dricka det. Och till skillnad från svält, krig, sjukdomar och annat elände är det lätt att åtgärda saken. Kanske inte så dumt i valtider, inte minst för det parti som säger sig värna om de svaga i samhället!

Nej, det handlar inte bara om min mamma eller cafeterian vid sjukhuset i Karlshamn. Det handlar om vilket slags samhälle vi vill ha och om alla ska få vara med, eller om vissa får nöja sig med ett beklagande från beslutsfattande chefer och politiker.

Jag tänker i alla fall inte nöja mig. Jag tror man kan ändra felaktiga beslut så att ingen behöver känna som min mamma fick göra för några veckor sedan. Och jag tror att jag har många Blekingebor med mig!

Solveig Olsson-Hultgren

F.d. bleking, numera Växjöbo, författare och frilansskribent