Bevare oss för feministisk utrikespolitik

Ulf Bjerén ,
Ulf Bjerén angriper den feministiska utrikespolitiken som den ser ut i världen. På bilden presidentkandidaten i USA, Hillary Clinton.
Ulf Bjerén angriper den feministiska utrikespolitiken som den ser ut i världen. På bilden presidentkandidaten i USA, Hillary Clinton.

1996 lämnade FN en rapport om att en halv miljon barn dött av sanktionerna mot Irak. Madeleine Albright fick frågan i en TV-intervju om hon ansåg det värt priset och svarade ja. Fredsrörelsen döpte henne till Monster Madge.

Hon var exponent för så kallad feministisk utrikespolitik och använde senare hycklande befrielsen av kvinnorna som motiv för den förödande ockupationen av Afghanistan.

Hillary Clinton, arkitekt bakom Natos ödeläggelse av Libyen 2011, kom i krigets slutskede till landet med specialsoldater från Navy Seal som ledde jakten på landets ledare Gadaffi. Han överlämnades till mobben för att, helt i enlighet med Ku Klux Klans modus operandi, lynchas offentligt.

Utrikesminister Clinton travesterade rått skrattande inför TV-publiken Julius Caesar: Vi kom, vi såg, han dog. Killary blev hennes öknamn.

Kvinnorna bör ha lika rättigheter i Libyen, hade hon sagt framhävande sin feministiska identitet. Som Diana Johnstone påpekar i sin nyutkomna bok om Hillary Clinton (Drottningen av kaos, Karneval förlag), förlorade de libyska kvinnorna alla rättigheter som de vunnit tack vare Gadaffis sekulära politik. I dag råder kaos, rättslöshet och misär i det land Killary sa sig befria.

I Sverige grundade Östen Undén och Olof Palme utrikespolitiken på alliansfrihet, FN och folkrätt. På 90-talet följde en rad kvinnliga utrikesministrar. Det var under den tiden Sverige började närmandet till USA och fjärmandet från förhandlingar och respekt för staters integritet. Sverige kom att delta i Natoledda krig som skapade failed states.

Anna Lindh stödde Natos bombningar av Jugoslavien vilka skedde i strid med FN-stadga och folkrätt. Margot Wallström, som framhäver den feministiska utrikespolitiken, har stött det USA-ledda olagliga kriget för regimbyte i Syrien och den väststödda fascistledda statskuppen i Ukraina 2014. Idag framstår hon som en av de mest Rysslandsfientliga politikerna i Europa.

Vad vill jag säga med detta? Inte att kvinnor skulle vara mer krigiska än män. Däremot att feminism och mänskliga rättigheter missbrukas i propagandasyfte av imperialismen för att blanda sig i andra länders inre angelägenheter, anställa krig och statskupper och ödelägga hela länder. Det är inte kön och heller inte hudfärg som bestämmer statsledares agerande. De representerar den härskande klassens intressen.

Hillary Clinton är förvisso Wall Streets kandidat till presidentämbetet. Finansoligarkin bestämmer politiken. Men personligheten har ett visst, om än begränsat, utrymme. Och därför är Hillarys förflutna och hennes extremt aggressiva uttalanden i frågor om krig och fred en varningsklocka för oss alla.

Bevare oss för feministisk utrikespolitik om det är så den ser ut.