Psykotiska människor klarar sig inte utan mediciner

Insändare

De som lider av psykoser, schizofreni och andra vanföreställningar klarar sig inte utan psykosmediciner många dagar. Jag arbetade själv under cirka 15 år på 70-och 80-talet med att vårda personer som led av schizofreni och hade både syn och hörselhallucinationer.

Jag arbetade även med manodepressiva personer - idag kallas de bipolära. De mår väldigt dåligt och visar stor rädsla. De har svårt att se människor de känner som just dem. Istället kan de mycket väl tro att det är en helt annan person som de upplever som mycket farlig. Naturligtvis agerar de också därefter.

Oftast debuterar Schizofreni och andra vanföreställningar i mitten av tonåren och är oftast livslång. Bara om personerna tar sin medicin kan de leva ett relativt bra liv med arbete, familj och barn. Det största problemet med de här personerna är att så fort de upplever att de mår bra - hallucinationerna och vanföreställningarna upphör - slutar de medicinera.

Naturligtvis mår de bra några veckor innan sjukdomssymtomen kommer tillbaka. Inte sällan börjar det med att de pratar högt och okontrollerat , även på bussen, i affären med sina röster av vanföreställningar. De är även väldigt misstänksamma och rädda. Det är inte svårt att både se och höra detta. Ibland undrar man faktiskt var vissa läkare har sina kunskaper?

När en patient kommer in till en psykavdelning och får frågan varför hen är där och svarar: - De tror att jag har en psykos. Varpå en annan patient säger: nej, du- det skulle jag inte tro att du har. I så fall skulle du och jag båda vara psykotiska och stå och prata med varandra och dessutom veta om att vi är psykotiska.Det är faktiskt så att en psykotisk person faktisk inte vet om det.

De tror på att det ser och hör är verklighet. Och det är inte heller så att de bara är psykotiska hemma och i ett enda rum eller på sin arbetsplats. Är en person psykotisk är personen det precis överallt. Hemma , ute, på jobbet, på möten och i affären. Och det går snabbt med insjuknandet. Det behövs ingen expertis för att inse det.

Vad gäller psykosmedicinen förstår jag väldigt väl att patienterna vill sluta med den när hallucinationerna inte längre finns. Det beror oftast på de hemska biverkningarna som medicinen ger. Det är väldigt svårt att förstå varför forskningen inte går framåt just när det gäller framställningen av psykmediciner.

Just psykosmediciner är av samma kaliber som när de kom i slutet på 40-talet. Idag finns inget val och de patienter som slutar med sin medicin hamnar ganska snart på slutenavdelning igen.

Eva-Britt Dahlström, fd handledare och kommunpolitiker, Karlskrona