Det blir svårare att utreda grova brott

,
Tidigare ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen Sten Heckscher överlämnade våren 2015 betänkandet "Datalagring och integritet" till inrikesminister Anders Ygeman, (S). Åklagare John Dagnevik efterlyser mer snabbhet av regeringen.

Året avslutades med ett par uppmärksammade juridiska beslut och domar. Mest uppmärksammat från polis- och åklagarhåll torde vara EU-domstolens beslut om datalagring. Enkelt beskrivet kan man sammanfatta nämnda beslut så att svenska teleoperatörer inte längre kan tvingas av svenska myndigheter att masslagra kundernas trafik- och datauppgifter.

De flesta svenska teleoperatörer meddelade härefter att de nu genast kommer upphöra med sin lagring. Detta för att skydda enskildas integritet.

Vid misstanke av de allra grövsta brotten har polis- och åklagare möjlighet till så kallade hemliga tvångsmedel. Ett av dessa tvångsmedel (det absolut vanligaste) är inhämtade av positioneringsdata för förfluten tid. Vi kan alltså, efter medgivande av domstol och endast för de allra grövsta brotten, få tillåtelse att exempelvis undersöka vart den misstänktes mobiltelefon har befunnit sig under en viss tidsperiod.

Detta är en enormt viktig undersökningsmetod då den på ett enkelt och definitivt sätt bla. kan konstatera vart den misstänktes mobiltelefon har befunnit sig vid tiden för brottet och vilka kontakter det mobilnumret haft med andra. Avgörande för att vi ska kunna göra detta är att teleoperatörerna har sparat nämnda trafikuppgifter - något som flera svenska teleoperatörer nu lovat att man inte ska göra.

Jag tycker att man kan sammanfatta polis- och åklagararbetet i utredningsstadiet, kallt och kort med att säga att vi nästintill alltid blir inkopplade när ett brott väl har begåtts. Vi är liksom nästan alltid "tvåa på bollen". Det är sedan vår uppgift att utreda vad som hänt och vilka som varit delaktiga. Det är en grannlaga uppgift. Särskilt som misstänkta i dessa typer av brott oftast är ytterst fåordiga om sina förehavanden.

I detta perspektiv innebär EU-domstolens beslut ett ovälkommet avbräck i våra möjligheter att utreda grova brott. Jag vågar påstå att utredningen av dessa brott nu kommer försvåras avsevärt. Min bedömning är exempelvis att det i Blekinge så uppmärksammade Tortyrfallet - där de huvudmisstänkta tidigare i år dömdes till mångåriga fängelsestraff - hade varit omöjligt att utreda och leda i bevis utan möjligheten till inhämtade av trafikdata för förfluten tid.

Det ärendet, så som många andra, innehöll nämligen personer som i utredningens inledande skede valde att inte uttala sig eller uttala sig ytterst sparsamt. Att ha möjlighet att konfrontera med obestridligt riktiga uppgifter om vart olika mobiltelefoner befunnit sig samt vilka kontakter dessa haft, blev en öppningsport för vidare berättelser och utredningsuppgifter. Och detta exempel är långt ifrån unikt.

Som åklagare agerar jag objektivt och under en förundersökning också opartiskt. Mitt uppdrag innefattar upprätthållande av de i EKMR uppräknade rättigheterna – främst för de som kan misstänkas för brott. Jag är fullt medveten om värdet av att skydda enskildas integritet. Men denna sanning måste också – enligt mitt förmenande – samexistera med mitt uppdrag att utreda och lagföra brott.

Vi som rättsstat måste ha möjlighet att i vår strävan att utreda och lagföra brott, hänga med i den tekniska utvecklingen. Denna möjlighet har nu blivit kraftigt vingklippt. Inrikesminister Anders Ygeman har uttalat att man från regeringens sida nu ska inleda ett utredningsarbete för att se vad man kan göra åt saken. Jag hoppas han håller ord och agerar med snabbhet.

Aktuellt beslut drabbar i slutändan brottsoffer och anhöriga, vars möjligheter att få upprättelse nu kraftigt reduceras. Men det drabbar såklart också rättsstaten som helhet. Jag är dessvärre fullständigt övertygad om att nämnda beslut kommer att innebära att färre grova brott kommer leda till åtal. Enligt min mening finns inget rimligt motsatsförhållande i möjligheten av att lagra människors digitala trafikuppgifter och upprätthållande av den personliga integriteten.