Digitaliseringen begränsar många äldre
Gå långa skogspromenader med fika i ryggsäcken som avnjuts på en naturskön plats. Eller att färdas på skidor där snön har förvandlat buskar och träd till fantastiska skulpturer. Paddla kanot i en å med naturen alldeles inpå kroppen. Det går inte längre. Det får bli andra saker som att äta en lång frukost med dagstidningen som sällskap och som ger inte bara lokala nyheter utan även inspiration till upplevelser som fika på ett nyöppnat kaffe eller teaterbesök. Förr cyklade jag gärna men nu är det bilen som är mitt färdmedel.
Att kroppen skulle sätta vissa begränsningar var jag någorlunda beredd på. Men jag var inte beredd på att utvecklingen i samhället skulle begränsa och försvåra för mig att leva ett aktivt liv. Det är inte nog med att utförsäljningen av äldrevården till privata aktörer gör det väldigt tufft att kunna bo kvar i mitt hus. Nu ställer digitaliseringen som införs inom allt fler områden till problem och begränsar mig och många äldre. Det har till exempel blivit allt svårare att hitta parkeringsplatser där det går att betala med mynt. På vissa parkeringsplatser kommer jag inte in utan att använda betalkort. Jag har betalkort men när ingen anvisning finns hur jag ska betala med det är det svårt att använda det speciellt om det är kö bakom. Många besöksmål blir stängda för mig. Då blir det att sitta hemma och läsa tidningen. Men hur länge kan jag unna mig det? Riksdagens beslut att inte längre prenumerera på lokaltidningar kommer säkert att bli en förebild för andra organisationer och företag. Utan prenumeranter kan inte tidningarna överleva. Många äldre har inte dator eller kan/orkar leta efter information på datorn. Alla har heller inte råd att ha en dator och vara uppkopplade.
Det är som att om man inte uppkopplad till en dator så räknas man inte i dagens Sverige. Äldre har svårt för att få hjälp och många har anhöriga som bor långt bort eller är upptagna med sitt stressade liv. Segregationen ökar i dagens samhälle och digitalisering försvårar för äldre att vara aktiva och deltaga i samhällslivet. Risken är att många kommer att sitta ensamma i sina lägenheter eller i sitt hus med en trädgård som växer igen och fönster som knappt går att se ut igenom för att företagens vinster är viktigare än äldres behov.
Judith Skörsemo
Bräkne-Hoby
