Hur fri är den offentliga konsten?
Visst, jag håller med om att SD:s kultursyn är anmärkningsvärd. Ett land där kulturyttringar begränsas brukar vara på väg till, eller mitt uppe i, totalitär styrning. Först stryper man yttrandefriheten och kulturen! Detta är välkänt både från kommunistiska stater och regeringar på yttersta högerkanten. Då förbjuder man också vissa böcker, ställer kanske till bokbål, och författare och andra konstutövare blir bannlysta.
Men först undrar jag hur det var med de kriterier som beslutades för bidrag till konstutövare under Alice Bah Kuhnkes tid som kulturminister? Dessa bidrag blev villkorade, även om kriterierna var annorlunda. Ja, vi har även exempel på styrning i Region Blekinge för bidrag därifrån, vilket jag tidigare, i min dåvarande roll som ordförande i Skrivarklubben i Blekinge, protesterade mot.
Hur är det då med konsten i kommunerna? Är det fritt fram för olika konstnärer att få sin konst i det offentliga rummet? Nej, så är det naturligtvis inte. Inköp av offentlig konst i kommunerna fattar politiker beslut om, såvida det inte finns delegation till en tjänsteman. I den pågående debatten kan man få höra att politiker inte förstår sig på konst.
Jaså? Vad är det som hindrar att en politiker är konstkunnig? Själv satt jag några år i en mindre grupp som valde ut förslag på offentlig konst till kulturnämnden i en småländsk kommun. Vi hade samtliga i den gruppen både utbildning och erfarenheter inom konstområdet.
Det är givetvis olämpligt att i förväg ge kriterier för den offentliga konsten, men beslut om det som ska köpas in fattas ju alltid även utan kriterier i förväg. Eller hur? Friare än så är inte offentlig konst!
För övrigt tycker jag att alla som förfasar sig över att man vill ha konst som "förhärligar" ska ta en tur i Karlskrona och titta på alla gubbstatyerna av stadens store män i forna dagar! Vad är detta? Och statyerna står kvar!
Lisbeth Beselin
