Jan Björklund angriper orättvist

Kenneth
Insändarskribenten tycker att Jan Björklund argumenterar och angriper orättvist.
Foto:

Ofta när Jan Björklund argumenterar slås man av hans orättvisa angrepp på Socialdemokraterna.

Eftersom han har en helt annan ideologi än dem så är det helt okej att han angriper dem ur den aspekten. Men när han angriper dem och påstår att de cementerar fördomar, gör att människor exkluderas och håller människor tillbaka i sin intellektuella utveckling så tycker jag att det går lite för långt.

Botten når han när han säger att Sverige är ett ofritt land och att kollektivismen hindrar människor från att förverkliga sina drömmar.

Själv är jag arbetarbarn och tio år äldre än Jan Björklund och vi hade drömmar och våra föräldrar hade drömmar om vår utbildning och framtid och även om sin egen vidareutbildning som de skötte i företagens regi eller på aftonskolan. Så jag tänker tvärtom vad gäller socialdemokratin, som alltid har uppmuntrat och stött de här framtidsplanerna.

Jag förstod aldrig varför de ville att alla skulle utbilda sig till akademiker och tjänstemän, eftersom de då riskerade att tappa väljare till borgerligheten. Men så var det och så är det säkert fortfarande.

Om Björklund tänker efter så kanske han upptäcker att det inte var socialdemokratin som hade låga förväntningar på textilarbetarna och deras ungar. Det kanske var en annan kollektivism som höll honom tillbaka. Det kanske var avundsjuka släktingar och grannar.

I Blekinge har alltid socialdemokratin uppmuntrat framåtanda och initiativ. Och det har den säkert gjort i Västergötland också. Jag känner en textilarbetare i Borås som omskolade sig till präst när tekoindustrin sjönk. Även hans barn är universitetsutbildade. För att inte nämna Ingvar Carlsson, arbetarpojken som studerade på universitet och blev statsminister.

Aldrig har väl människor varit så fria som under den socialdemokratiska storhetstiden från 50-talet och framåt. Plötsligt kunde alla utbilda sig och gå i skolan. Skolan var till för alla. Där möttes fattiga och rika, pojkar och flickor, nya svenskar och gamla svenskar, mörkhyade och ljushyade, villabarn och hyreshusbarn, ja det var verkligen en mötesplats för alla.

Och det kan inte ens Björklund förneka och det gör han inte heller, utan han säger att skolan möjliggjorde en förändring. Den socialdemokratiska jämlika skolan möjliggjorde en förändring för Jan Björklund. Tyvärr är dessa möjligheter numera väldigt begränsade eftersom friskolan infördes 1992 och därefter har den svenska skolan verkligen kommit på efterkälken.

Om det hade funnits friskolor under Björklunds skoltid så kanske hans framtid blivit annorlunda än vad den är nu.

Tack socialdemokratin för att mina drömmar och framtidsplaner alltid har varit möjliga att förverkliga.