Kommunister infiltrerade Marinbasen

Insändare Artikeln publicerades

Bosse Gustafssons journalistiska arbete från 1997 har utan tvekan bidragit till att forma den felaktiga bild av Karlskrona och flottan som alltjämt florerar i Sverige. Bilden beskrivs i Gustafssons ord: ”Karlskrona var nazistfäste” och ”Marinofficerare var nazister”.

Artikelserien från december 1997 rönte uppmärksamhet: ”Alla rikstäckande medier rapporterade om det sensationella och unika material som 1997 plötsligt och oväntat låg öppet för historiker och journalister.” Han blev också belönad med ”Grävande Journalisters hederspris” för sin insats. Bosse Gustafsson arbetade tillsammans med Petter Ovander och de båda uttryckte: ”Vi känner oss lurade på vår egen historia.” Men det var inte spaningen mot nazisterna som de hade invändningar emot: ”Det är givetvis frustrerande att som journalist inte få berätta namn på de ledande nazister som ivrigt väntade på att tyska tanks skulle rulla in i Sverige och krossa demokratin.” Det fanns en föreställning om kontinuitet mellan då och nu: ”Idag, 1997, återupprepas historien. Unga nazister har Adolf Hitler som förebild, fascism och våld som ledstjärnor.”

Men det var spaningen mot kommunisterna som de bägge upprördes över: ”Kampen mot kommunisterna drevs på alla fronter. De ansågs som allmänt opålitliga och skulle stå på Stalins sida om ryssarna angripit Sverige. Med den övertygelsen gick säkerhetstjänsten i Blekinge till verket.” Men detta var en felaktig uppfattning kunde Bosse Gustafsson berätta, för att han visste att ”de allra flesta kommunister i länet följde helt andra motiv än att underordna sig Moskva. Det var fattiga och kuvade arbetare som såg kommunismen som enda väg ur armodet.” Vidare kunde han rapportera: ”Det är ingen tvekan om att det registrerades fler kommunister än nazister och det är lätt dra den slutsatsen att kommunistskräcken var större än nazistskräcken inom säkerhetstjänsten.” Gustafssons sympatier för de övervakade kommunisterna formade hans syn på säkerhetstjänstens arbete: ”Kontrollen av Blekinges kommunister kan i många stycken låta som en billig polisroman.” Han var sarkastisk, därför att han ansåg, och förmodligen fortfarande anser, att kommunisterna inte utgjorde något hot mot rikets säkerhet. Men det är här skiljelinjen mellan forskning och ”undersökande journalistik” går. Bosse Gustafsson rådfrågar inte tidigare forskning och gör ingen kontextuell inläsning, utan låter den egna förförståelse bilda tolkningsram. Med andra ord, Gustafsson visste inte hur säkerhetstjänsten arbetade och han saknade kunskapen om att Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) var Kominterns och Sovjetunionens lydiga hantlangare i Sverige. Jag skall nu visa hur Sovjet genom SKP byggde upp minst två sabotagenätverk i Sverige samt infiltrerade Marinbasen i Karlskrona.

När Bosse Gustafsson skrev sina artiklar 1997 var fortfarande stora delar av Säpo:s arkiv stängt för forskning, men efter regeringsbeslut 2001 är sekretessen för handlingar före 1949 hävd. Detta har gjort att forskning har bedrivits. Historikern Wilhelm Agrell visade 2016 i boken ”Stora sabotageligan” hur Allmänna säkerhetstjänstens spaningsverksamhet mot Sovjets infiltration i Sverige bedrevs.

SKP grundades 1917 genom en utbrytning ur Socialdemokraterna och anslöt sig 1919 till Kommunistinternationalen (Komintern) och blev därmed formellt en sektion av Komintern. År 1929 splittrades SKP. Silénkommunisterna behöll partibeteckningen och höll en obrottsligt Moskvatrogen linje under hela 1930-talet. Partiet hade förlorat 75 % av sina medlemmar och var helt beroende av ekonomiskt stöd från Moskva för sin överlevnad. Som del av Komintern dikterades partiets politik av Moskva och Kominterns konstitution som antagits 1921 slog fast den kommunistiska rörelsens revolutionära inriktning: ”de arbetande massornas utomparlamentariska direkta aktioner som vägen till klassamhällets störtande och socialismens genomförande”. SKP slog efter partisplittringen in på en utpräglad stalinistisk linje. När Sovjet ingick Molotov-Ribbentroppakten blev SKP därför anhängare av denna 1939–1941.

Historikern Ulf Eliasson kunde 2006 i boken ”I försvarets intresse. Säkerhetspolisens övervakning och registrering av ytterlighetspartier 1917–1945” visa att kommunisterna redan 1928 gjort klart att de i högre grad skulle infiltrera de militära organisationerna. Denna utveckling blev synlig i Karlskrona. Kominterns hemliga internationella kommunikationsavdelning, genom vilken de hemliga sabotagenätverken byggdes upp, hade namnet OMS. Den svenska OMS-stationen fanns i Stockholm och förestods 1929–1935 av SKP-ledarens fru, Signe Sillén.

SKP etablerades i Karlskrona som en OMS-operation 1932. Gottfrid Gustavsson var SKP:s ombudsman för Skåne och Blekinge, med stationering i Karlskrona, under 1930-talet. C H Hermansson intervjuade honom på 1970-talet. Det började med att en kafélokal med strategiskt bra läge mittemot högvakten för Flottans station köptes. Att dölja verksamheten bakom en legal front i form av ett kafé, en bokhandel eller en exportfirma var en strategi som Kominterns dolda verksamhet OMS använde sig av under mellankrigstiden. Gottfrid Gustavsson uppger:

”Vi gav ut en tidning som hette Blåkragen. Den kom ut en gång i månaden och den fick svenska staten bekosta, det kan man väl avslöja så här långt efteråt. Tidningen gjordes på pansarbåten Gustav V. Där fanns alla grejer man behövde – skrivmaskiner, duplikatorer, färg och papper. Tidningen gjordes den natt våra kamrater gick vakt på båten. Den kom ut i ett och ett halvt års tid, en gång i månaden.”

Gustavsson visade här att Komintern lyckades infiltrera marinbasen i Karlskrona och störa verksamheten. Han bekräftade samtidigt att kommunistiska celler fanns på samtliga båtar tillhörande Karlskronastationen: ”Det var knappast någon dag utan möten för du vet det fanns många båtar.” Dessa celler manade till myteri och att vapnen skulle vändas mot staten. Den 23 februari 1933 skrev de i ”Blåkragen:

”Vi har med spänt intresse följt med händelserna på den holländska flottan och uttalar vår fulla sympati för dessa matroser. Fortsätt kampen! Vi är med er! När slutkampen mot kapitalismen kommer, vet vi var vi skall rikta gevären och vad vi skall använda de kapitalistiska ländernas flottor till. Kamrater, fortsätt kampen till slutad seger! Leve arbetarrörelsens kamp! De röda blåkragarna i Karlskrona.”

SKP:s utomparlamentariska aktioner fortsatte i Karlskrona. BLT rapporterade den 1 september 1934 att inte bara Flottan var drabbad av kommunisternas framfart. I samband med värnpliktsinryckningen vid KA 2 hade kommunistiska flygblad spridits på Gräsviks kasernområde. Bland mycket annat hade 175 exemplar av Sveriges kommunistiska partis ”cyclosterat upprop till ’Kamrater, arbetarpojkar’ med en uppmaning att försvara det sovjetiska fosterlandet och vända vapnen mot officerarna.” Händelsen visar att SKP i Karlskrona faktiskt uppmanade till väpnat uppror mot den svenska staten och det demokratiska systemet. ”Sveriges kommunistiska parti, sektion av Komintern” ville införa sovjetisk diktatur genom väpnad revolution.

Den 10 februari 1940 gjorde polisen en landsomfattande gryningsräd mot 45 lokaler som användes av SKP och beslagtog stora mängder material. 1 000 personer greps och förhördes. Socialminister Gustav Möller meddelade att polisens ingripande föranletts av att SKP mottagit 20 000 kronor från Sovjetunionen.

Hösten 1939 började Komintern bygga upp en internationell sabotageorganisation genom Ernst Wollweber. Han greps av svensk polis i maj 1940 och dömdes hösten 1941 tillsammans med tio andra till långa fängelsestraff för statsfientlig verksamhet. Den andra sabotageorganisationen som organiserade av sovjets militära underrättelsetjänst blev aldrig upptäckt och lyckades därför spränga ett ammunitionståg i Krylbo. Ett attentat utfört av svenska kommunister. Kanske var det också denna organisation som orsakade Horsfjärdskatastrofen där 33 sjömän från Flottan fick sätta livet till.

Detta är den kontext Bosse Gustafsson skall läsa det blekingska materialet från Allmänna säkerhetstjänsten. Han kunde inte göra det 1997, men idag 2019 finns forskningsresultaten tillgängliga, men ändå fortsätter Gustafsson att framhärda sina åsikter. Den föreställda nazistiska kontinuiteten har aldrig funnits. Kontinuiteten förestås istället av kommunisterna. Dagens Vänsterparti är direkta arvtagare till SKP och Vänsterpartiet är därmed det enda nuvarande riksdagsparti som aktivt givit sitt stöd till Nazityskland.

Harry R:son Svensson

Fil. dr.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.