Konsten att tiga ihjäl en rapport

Ulf Bjerén, Karlskrona ,

EU är statsrättsligt unikt. I författningen stadgas innehållet i den politik som ska föras, att den ska överensstämma med principen om öppen marknadsekonomi med fri konkurrens. Lagstadgad kapitalism har gjorts till den enda vägens politik.

Artikeln publicerades 29 juni 2017.

Maastrichtfördraget 1992 la grunden för fortgående privatisering, avreglering och kommersialisering av den offentliga sektorn. EU:s första avregleringsdirektiv stammar från perioden 1991-98 och gällde järnväg, el, tele och post. 2002 kunde Trygghetsrådet konstatera att Sverige var det land inom EU som gått längst i avreglering och privatisering av offentlig sektor.

Tillämpningen av denna nyliberala politik har stötts av samtliga riksdagspartier. Särskilt under 2000-talet har den öppnat upp för privatisering även inom utbildning, vård och omsorg. Den solidariska välfärden har angripits under falska slogans om mångfald och valfrihet.

Som storkapitalets Peter Wallenberg nöjt förutsåg före EU-inträdet blev det ”omfattande neddragningar inom offentlig sektor, frysta transfereringar och privata lösningar inom samhällsservicen”.

Också offentlig sektor har, i enlighet med nyliberal doktrin, till stor del underkastats marknadsorienterad styrning, så kallad New Public Management. Och politikernas roll har förändrats i riktning från att vara medborgarnas företrädare till att agera som försäljare.

I mars 2017 presenterade Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), knuten till finansdepartementet, en rapport som främst behandlar privatiseringarnas effekter inom hälso- och sjukvård samt socialförsäkringar. Författarna menar att de förväntade effekterna, höjd effektivitet, bättre kvalitet och sänkta totala utgifter, ofta har uteblivit och föreslår därför att de genomförda reformerna omprövas.

En sådan omprövning, som förvisso har starkt stöd i den allmänna opinionen, går stick i stäv med EU:s direktiv och stärker kravet på att Sverige bör lämna unionen och föra en självständig politik. Inte undra på att media och politiker talar tyst om ESO:s rapport.

Krav på vinstbegränsning, som kapitalisterna lätt kan kringgå, är spel för galleriet. Själva principen att profitera på skattefinansierad välfärd bör ifrågasättas.

Ulf Bjerén, Karlskrona