Min mamma var aldrig en kastrullslav

Fram till 70-talet var det fullt möjligt för en kvinna att göra det valet för ja det var ett val för dem också. Man gör ett val att kanske leva på lite mindre pengar men att jobba för sin familj istället för att städa på ett dagis eller i en skolmatsal där man städar efter andras barn och ger andras barn mat.

Varför vill vänstern benämna dem med dessa nedsättande begrepp för jag misstänker att det mycket snart blir populära ord. Min mamma var aldrig någon kastrullslav åt sin egen familj lika lite som hon var en slav åt staten. Har verkligen feminismen som idé gått så pass långt så att man anser att kvinnor är slavar när de jobbar för sin egen familj och sina egna avkommor än när de de facto slavar för staten för att den ska kunna beskatta deras arbete så mycket som möjligt?

Varför har feminismen blivit en rörelsen där vissa ideal hyllas och andra smutskastas i stället för att verkligen stå upp för varje kvinnas fria vilja? Varför pekar man finger åt kvinnors val? Men däremot att föreslå ändå längre familjetid som familjedagar det går det bra att gå till val på, på andras bekostnad. När kvinnor (för det är i huvudsak de) gör allt för att tänja ut på föräldraledigheten så mycket som möjligt för att slippa lämna sina barn till det allmänna, då är det så himla fint för då är det en statlig föräldraförsäkring och inte en kvinnofälla.

Att ge bort så pass rikliga flerbarnstillägg så det inte ens lönar sig att ta ett lågbetalt jobb, det är inte alls att göra kvinnor till kastrullslavar och madrasser då? För övrigt för att Alexandra Pascalidou ens en gång ska komma i närheten av att bli en kastrullslav så måste hon ingå i en fast relation så pass länge med en man så att de kan bygga upp ett ekonomiskt team tillsammans.

Ingen kvinna ska behöva sitta fast i en dålig relation men kvinnor och män ska kunna välja att inte jobba om det gynnar deras familj och om de har råd med det. Men staten  och dess medlöpare hittar alltid ett sätt att få som den vill, om inte annat genom mobbing och stigmatisering av val som inte gynnar staten men väl individen.

Den numera skattefinansierade statstelevisionen hade inget emot att sända inslaget utan att klippa bort dessa fula ord eller som annat är brukligt att kraftigt "ta avstånd" från vad som sägs och uppblåst markera att det är individens egna ord och inget som SVT står bakom. 

Tänk om någon ekonomiskt oberoende på högerflanken hade valt att kalla folk för löneslavar hur hade man tagit ställning då?

Maria Nilsson, Jämshög