Insändare: Rättning vänsterut, ni som vill tillåta tiggeriet
”Fru P” undrar vad jag har för teorier? Vad har ”Fru P” själv för teorier till t.ex. nedmonteringen av alla dessa trygghetssystem som folkrörelserna en gång byggde upp? Kan det vara så att den så kallade välfärden gjorde människor allt för bekväma, tillbakalutade och trötta? Den en gång så starkt röda rosen blev så småningom allt mer urblekt rosa, släppte alla sina törnen och slutade dofta… i samma takt som kraften bakom rörelsen upphörde. Allt fler av dess förtroendevalda, på olika positioner i samhället, började allt mer att berika sig och skaffa sig fördelar på det allmännas bekostnad. Bilden av en hamsterbur där hamstern är död medan hjulet ännu en liten stund fortsätter att snurra, kommer osökt för mig…
”Fru P” vill förpassa mig till det brun-blåa facket. Inget kunde vara mig mer fjärran. Men det är ju så att om man kritiserar den rosa dumsnällheten, ja, då är man genast Sverigedemokrat…
Med förlov sagt så kan jag vår historia ganska skapligt och jag vet också, att vi bygger vår framtid på vad vi tidigare skapat. Men om ”Fru P” ville våga försöka kika en liten aning ut över kanten på partiboken och tordas se hur verkligheten verkligen ser ut, så skulle hon till äventyrs kunna bli en god samarbetspartner i återuppbyggandet av de välfärdssystem som politiker, av alla kulörer, gör vad de kan för att montera ner. Den store realpolitikern Stefan Löfven har i alla fall haft den goda smaken att erkänna: - ”Vi har varit naiva…”
Denna blekrosa och dumsnälla naivitet har själv provocerat fram den nya folkrörelsen som dess värre går att avläsa i Sverigedemokraternas valresultat… Kanske kan ”Fru P” då också se det klassamhälle som hon i sin insändare nämner såsom någonting som tillhörde det förflutna.
Jag har svårt att se att tiggeriet skulle vara någon sorts allmän demokratisk rättighet, en företeelse som vittnar om ett gott och klasslöst samhälle där vi alla värnar om varandra. Känner ”Fru P” månne till begreppet ”paria”? Dessa, de oberörbara, orena eller kastlösa, lever i Indiens storstäder avskilda från befolkningen i övrigt och deras försörjning är i huvudsak tiggeri.
Folkhemmets paroll var denna:
”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn”
- och det borde inte heller ha någon plats för några paria…
Rättning vänsterut, ”Fru P”!
Herr O.