Så kan vi förebygga självmord

Insändare Artikeln publicerades
Foto: Jessica Gow/TT

Det har varit en hel del skriverier om psykisk ohälsa och självmordsbenägenhet i Sverige.

Som gängse orsak ser många skribenter bristen av rätt behandling och medicinering, och samtidigt anklagas psykvården som en av bovarna i kontexten. Men i själva verket är människor med självmordstankar väldigt sällan psykiskt sjuka, utan det handlar om psykisk ohälsa vilken är en helt annan sak. Problemet är att när en psykiskt sjuk människa tar sitt liv så uppmärksammas det i överdrift i media, och folk kanske tolkar det att alla självmordskandidater är mer eller mindre psykopater, men så är inte fallet. Enligt en omfattande studie i Tyskland på flera tusen självmordsfall var det bara 2–4% av dem som räknades som psykiskt sjuka.

Det är många gånger frågan om en ung och medveten människa som har förstått, eller tror att ha förstått det hela med den hypertekniska samhällsutvecklingen med sina allt hårdare krav. Hon orkar inte hänga med, känner sig otillräcklig inför anhöriga och omgivningen, ser ingen framtidsvision och inte tycker sig platsa någonstans i det moderna samhället. Samtidigt blir situationen inte bättre med alla TV-dokusåpor där aktörer med alla medel försöker förnedra varandra för deras utseende, kunskapsbrister och där mänsklig värdighet lyser med sin frånvaro. Det vardagliga livet sexualiseras, våldet legaliseras, det onda blir goda och allt detta kan bli det "verkliga livet" för många unga tjejer. Det hela kan förorsaka psykisk ohälsa, vilket i sin tur i värsta fall kan leda till självmord. Vi talar inte om en sjukdom, utan snarare ett växande samhällsproblem.

Psykologer och psykiatrer behövs i detta sammanhang, men hur ska man kunna hitta en enskild tjej eller kille som går i självmordstankar? En ung människa söker inte så ofta självmant psykhjälp och att försöka tvinga en är inte heller en så bra lösning. Bara ordet psykiatri kan skrämma många ungdomar. De ser sig själva genom omgivningens ögon, och att söka psykiatrisk hjälp får dem att känna sig utpekade som psykiskt sjuka eller avvikande. Det hela känns pinsamt och därför undviker många att söka hjälp.

Men vad ska man göra då? I stället att jaga enskilda potentiella självmordskandidater är ett sätt att nå dem att hålla förebyggande föredrag i skolor och andra institutioner. Det finns alltid någon eller några ungdomar i varje klass som tänker eller har tänkt att lämna livet på egen hand. Det behöver inte synas utvändigt men tankarna finns. Där kommer vi som jobbar som informatörer inom SPES (suicide prevention och efterlevandes stöd) med i bilden. Som sagt, visst är det viktigt att träffa psykologer, kuratorer och andra yrkeskunniga inom området, men det är också viktigt för ungdomar i förebyggande mening att lyssna på föräldrar som förlorat sina barn genom självmord. Kanske kan man på det sättet få en ung människa med sina mörka tankar att se sin egen och anhörigas tillvaro i ett nytt ljus.

Ilpo Okkola, kontaktperson i SPES, Sölvesborg