Susekullens kassör fick ensam skulden
Många följer det som utspelas inom socialdemokratin och på makttoppen i Olofström. Lika många har säkert undrat om det som står i tidningarna är av betydelse. Klart inte, inte här heller.
Mycket, för att inte säga, det mesta sker i det dolda. Säkert är att även här blir vi förvånade hur lite vi vet. Egentligen.
Jag vill kommentera röran kring Susekullen och årsmötet där. Den andra röran rör mig inte.
Jag har varit med om många årsmöten på Susekullen genom åren. Om det senaste visste jag i förväg att mycket hänger i luften både frysta bidrag och revisionens anmärkningar på hur ekonomin och formalia sköttes. Många frågetecken inför mötet blev till än flera under själva mötet. Allt flöt på i vanlig ordning till punkten “Revisionsberättelse”. Revisorerna drar sin historia och plockar fram flera saker som, enligt dem, tyder på oreda: allt från protokoll utan namnunderskrifter, attest som saknas, privata betalkort som används, men även att en ledamot (S) aldrig blivit kallad till styrelsemöten. Denna hade valts, av kommunfullmäktige dessutom. En kort stund hängde ett tungt moln över salen. Vad kan anledningen vara undrade alla? Allas undran skingrades ganska snabbt: vederbörande hade avsagt sig sitt uppdrag, fast bara muntligt och bara på Susekullen. Fullmäktige visste inget.
Ett anmärkningsvärt fel har förvandlats till en pudel – ingens fel att det blev så. Oj, är det för att det var en S-ledamot och då är slarv inte lika mycket slarv? Var har styrelsen och främst styrelsens ordförande varit under det gångna året? Häpnadsväckande.
Än mera häpnadsväckande blev det när vi (MP) fick en diskret viskning under pausen om att revisorernas rekommendation att inte ge styrelsen ansvarsfrihet får ett motförslag. Strategin bakom skriverier och snacket som gått i samhället börjar bli allt tydligare: Här och nu kommer en syndabock att ställas vid skampålen! Inte blir det hela styrelsen utan bara kassören!
Och inte pratar vi om olika stora julgåvor till personalen där föreståndaren får mest.
Resten var bara en formalitet. Naturligtvis och ingalunda häpnadsväckande vann S-förslaget majoritet och kassören är den enda som fick bära skulden för allt som var orätt. Hela styrelsen och den ytterst ansvarige ordföranden som hade kommit för att städa upp och hålla ordning med saker på Susekullen fick gå fria. Trots att det är just styrelsen och just ordföranden som ytterst är ansvarig för allt!
Aldrig har jag varit med om att årsstämman frångår revisorernas rekommendation och föreslår något annat. Men att göra det och samtidigt hålla en kassör ansvarig för allt (trots att inte en enda krona saknas) och samtidigt låta den ytterst ansvarige ordförande slippa stå till svars, har jag inte ens kunnat föreställa mig är möjligt. Klädsamt hade varit om ordföranden väljs om och äntligen tar tag i jobbet. Här valde man att välja en ny...
Min röst på icke ansvarsfrihet för hela styrelsen var tämligen ensam. Däremot reservationer mot beslutet blev det fem av. Dock inga från S. (S)å klart... Rätt ska vara rätt.
Jacek Jurkowski
MP de gröna Olofström