Vänsterpartiet försvarar kapitalismen
I V:s partiprogram nämns det att partiet är socialistiskt. De har således ett socialistiskt samhälle som ett mål – och inte släppa fram en kapitalistisk regering. Och inte bara det: de stödjer en regering som har en intention att begränsa strejkrätten. Esbati menar att de gjort en markering – satt ner foten – och att detta får räcka.
Arbetarklassen får ta smällen för vänsterpartiets svek. Vänsterpartiets mål är faktiskt det som Esbati nämner – försvarandet av en kapitalistisk regering.
Ett socialistiskt partis mål skall värna om arbetarklassens och de fattiga folkets väl – och det oberoende vilken kapitalistisk regering, vilken partikombination, som sitter i Riksdagen. Genom att stödja regeringen värnar vänsterpartiet en regering bestående av överklassen och borgare, och i slutändan kapitalet.
Vänsterpartiet gjorde fagra löften inför valet i höstas. Men det är handlingen – innehållet – som är det som är det viktigaste. Och här har Vänsterpartiet svikit.
Vänsterpartiet öppnar upp för en höjd pensionsålder. Vänsterpartiets vice ordförande Nooshi Dadgostar säger den 29 maj 2019 i ett pressmeddelande: ’För att Vänsterpartiet ska kunna acceptera en höjd pensionsålder måste den kombineras med kraftfulla satsningar på ett hållbart arbetsliv så att fler orkar arbetar längre’.
En artikel av Dadgostar om pensionen, där hon även nämnde samma argument som ovan, var uppe på Vänsterpartiets Facebooksida den 29 maj. Men den var borta dagen efter (såvitt jag kan se). Varför de tog bort den kan jag enbart spekulera i. Men artikeln, när den låg uppe, skapade mycket kritik av Vänsterpartiets medlemmar och sympatisörer.
Arbetarklassen är en mycket utsatt grupp, men är mycket förbisedd av vänsterpartiet och får allt som oftast stryka på foten när de ställer grupper mot varandra. Fattigdomen och klassklyftorna ökar. Ändå ser emellertid vänsterpartiet dessa åtgärder som nödvändiga för att inte skapa en regeringskris.
Så vänsterpartiet har satt ner foten men inte på regeringen – utan på arbetarklassen, på folket och på den äldre hårt utslitna arbetande befolkningen. Och där har vi läget just nu. En fot som långsamt mosar sönder arbetarklassens rättigheter. Rättigheter som alla socialistiska partier har slagits för under mer än hundra år, rättigheter som nu urholkas av socialdemokraterna och vänsterpartiet.
Ändå vill de kalla sig för socialister …
Kerstin Stigsson
Medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
