Var stolt över svenska språket

Kjell Andersson ,

Läser Sydöstran den 9 november och kan då inte låta bli att reagera över och kommentera språket. Där recenserar Elin Dahlman (på sid. 3 i B-delen) filmen "Kvinnan på tåget". En mening slutar ".... känns irriterande airbrushad".

Vad jag gissar, så betyder detta "urvattnad" eller nåt liknande. Snälla Elin; varför inte skriva det i så fall? Tre sidor senare, så ska vi tydligen göra en omstart i livet - säkert bra, men varför kalla detta för "downsizing"?

Allt skit måste väl ändå inte komma från Amerika? Det räcker gott och väl med det vi redan fått. Mera dumheter: Nu får det till exempel inte längre heta "gråhårig sjuksköterska". Det ska istället särskrivas till "grå hårig sjuk sköterska". Måhända en lustifikation, men ska vi vara konsekventa, så borde ju alla sammansatta ord delas, inte sant?

Inom idrotten florerar än fler engelska (läs amerikanska) uttryck. "Kedjan" eller "uppställningen" får det inte längre heta. Nej, nu ska det heta "linen" istället. Urfånigt tycker jag, som ändå är sportfåne. Finns det inga bra svenska ord, som till exempel för "off side", så är det väl OK.

En städerska/städare måste numera kallas lokalvårdare även om hon/han (inte hen) utför exakt samma jobb. Har dessa fått bättre lön eller annan status på grund av detta namnbyte? Knappast! En bondtjyv ska väl fortsättningsvis kallas "agrarkleptoman" kanske?

Nej, kalla saker vid sitt rätta namn, för det är ändå upp till betraktaren att avgöra. Skulle jag nedvärdera en människa för att han/hon kallas städare/städerska? Aldrig – jobbet är lika viktigt ändå.

Kalla mig gärna konservativ petimäter i detta fall, men jag står för det. Jag är, i och för sig, heller inte ofelbar, men tycker vi borde vara mer stolta över vårt svenska språk.