Vi i Blekinge kan trotsa mäktiga Ryssland

Magnus Forsberg, ,

På lördagsmorgonen, med äggmackan i ena handen och tidningen i andra, fick jag en obehaglig känsla. Två reportage gav bilden av Sverige som landet där det egna välbefinnandet står i fokus och kostnaden för andra kommer i andra hand.

Är bilden som vi ofta visar upp, med Sverige som världsledande i moraliska frågor, mest för vår egen vinnings skull? Vårt ansvarstagande verkar väga lätt när ekonomin, försvaret och andra frågor som definierar vårt materiella välstånd riskerar att påverkas negativt.

Tidningens huvudrubrik handlade om katastrofen i Hårsfjärden 1941 där tre jagare sprängdes och 33 man omkom. I en bisats nämndes att detta kunde bero på att Sverige levererade järnmalmen till Hitlers kanoner. Med jämna mellanrum påminns vi om att Sveriges passivitet höll oss utanför andra världskriget och att vi sedan kunde profitera på den fördel vi fick mot de länder i Europa som kämpade mot nazismen. Detta var för länge sedan och vi som lever idag är naturligtvis utan skuld i detta.

Men riskerar vi att göra om samma sak? En annan artikel i tidningen beskrev frågan om naturgasrören i Karlshamns hamn. Ett av de största hoten mot människan idag är den globala uppvärmningen. Vetenskapen är mycket enig om att vi själva skapar den främst genom att bränna bensin, diesel, naturgas och andra fossila bränslen vilket behöver upphöra snabbt.

Trots detta är det delar av det svenska samhället som slickar sig om munnen för att vi kan få hyra ut våra hamnar till idiotprojektet att dra en ny naturgaspipeline från Ryssland till Tyskland. Här har vi i Blekinge en chans att påverka en viktig fråga. Vi kan trotsa det mäktiga Ryssland och ge en mycket viktig signal att klimatfrågan är viktig för Sverige i linje med Parisavtalet. Eller så kan vi stärka bilden av Sverige som det land som gärna skriver på fina avtal och använder vackra ord men gör vad som helst för pengar när det verkligen gäller.