Visst fanns nazister i Karlskrona

Insändare Artikeln publicerades
”Vid säkerhetspolisens undersökning 1940 av officerare med nazisympatier räknades medlemmar av Riksföreningen med i gruppen nazistsympatisörer”, skriver Ulf Bjerén.
Foto: Mattias Pettersson
”Vid säkerhetspolisens undersökning 1940 av officerare med nazisympatier räknades medlemmar av Riksföreningen med i gruppen nazistsympatisörer”, skriver Ulf Bjerén.

Här några synpunkter i samband med debatten om nazismen.

Bosse Gustafsson (Sydöstran 1 juni) ger exempel på att det visst fanns nazistiska marinofficerare under 1930-talet och krigsåren i Karlskrona. Ett ytterligare exempel på detta är kommendör Björn Holmgren.

Förutom sin ledande militära ställning representerade han högern i riksdagens andra kammare hela perioden 1921 – 44. Han var en av initiativtagarna till den nazistiska täckorganisationen Riksföreningen Sverige-Tyskland 1938 och flitig motionär i riksdagen för högre anslag åt rasbiologiska institutet. Källor: Norberg, Tjerneld, Askér, Tvåkammarriksdagen 1867-1970 och Karl N.A. Nilsson, Svensk överklassnazism 1930-45.

Långt ifrån alla medlemmar i Riksföreningen Sverige-Tyskland var organiserade nazister. Men Tobias Hübinette beskriver föreningen på följande sätt i boken Den svenska nationalsocialismen: ”Riksföreningen Sverige-Tyskland utvecklades till den viktigaste organisationen för de överskikt i det svenska samhället som stödde det nationalsocialistiska Tyskland… Riksföreningen fungerade som en paraplyorganisation för den till synes splittrade svenska nationalsocialismen…”

Vid säkerhetspolisens undersökning 1940 av officerare med nazisympatier räknades medlemmar av Riksföreningen med i gruppen nazistsympatisörer.

Kapitlet om Riksföreningen, dess politik och medlemmar i boken Svensk överklassnazism 1930-45 erbjuder en intressant och säkert för många chockerande dokumentation av hur stora delar av etablissemanget i vårt land kände sig befryndad med det nazistiska barbariet i vårt södra grannland.

Den så kallade kohandeln 1933, som blev startpunkt för ett omfattande socialt reformarbete, innebar att den framväxande nazismen undandrogs sin potentiella massbas, sin folkliga förankring. Det visade sig redan i landstingsvalet 1934 då nazistpartierna bara fick fem promille av rösterna. De levde vidare som små sekter utan politisk verkanshöjd. Men kvar fanns överklassnazismen som starkt påverkade opinionsklimatet och kunde bidra med quislingar om så hade behövts.

När Hitler visade musklerna genom angreppskrig och terror drog Lindholms nazister, som mest var vanligt folk, öronen åt sig. Överklassnazisterna däremot, med klassmässig beundran för makt och hänsynslöshet, blev än mer devota och hänförda av Hitler-fascismen.

Filosofen Harald Ofstad menar att den socialpsykologiska grunden till detta är föraktet för svaghet: Den starke ska härska över den svage och den svage är föraktlig då han låter sig behärskas. Detta gäller förhållandet mellan individer men också mellan stater.

Se på dagens värld; ökade ekonomiska klyftor, det arbetande folkets vanmakt, etablissemangets kryperi för de nyliberala diktaten från EU och för USA-imperialismen och det krigiska Nato, och dra era egna slutsatser.

Ulf Bjerén

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.