Handlingskraft i juletid
Det är en viss konst att handla i närheten av jul. Nu tänker jag inte på julklappar i första hand, utan att handla i de vanliga livsmedelsbutikerna.
Dels är det mycket folk. Men det märkliga är att folkmassorna ofta är ojämt fördelade. Det är som om det kommer in plötsliga klungor av folk ungefär samtidigt, som till exempel totalt fyller grönsaksavdelningen eller trängs framför delikatessdisken samtidigt som det kan vara nästan tomt på andra ställen i butiken.
Har man otur kommer man in i en sådan trängselhop och färdas som i en klungbubbla hela vägen fram till kassaköerna.
Med lite mer tur kommer man strax efter hopen och kan gå genom en nästan tom butik - och så plötsligt kommer man fram till världens köer i kassorna.
Men det är också besvärligt att handla till jul för att man handlar så udda saker.
Normalt har man en ganska upptramad gång genom sin vanliga butik: en vända i frukt-grönsaker, vidare till köttet, sen brödet och mejeriavdelningen.
Då och då gör man små avvikelser in bland hyllorna när man måste köpa mer pasta eller frukostflingor eller kaffe. Men i stort sett så följer man sin runda genom butiken.
Men har man ambitiösa familjemedlemmar som ska göra julgodis, baka julkakor, lägga in sill och hålla på, så står man plötsligt där med en inköpslista som innehåller sånt som torkade aprikoser, senapsfrö, korinter, kondenserad mjölk, ättika...
Man tvingas leta sig fram bland obskyra hyllor långt inne i butikens innanmäte och gör överraskande upptäckter. Till exempel en hel hylla med olika former av gryner och korn, att det finns 17 olika slags socker eller att butiken har en östeuropeisk invandrarhylla fylld med glasburkar med surkål och andra skumma inläggningar.
Och bara en sån sak som hjorthornssalt. Det ska vara till nåt med bakning, det har jag förstått, men vad är det egentligen för något?
Mal man verkligen ner hjorthorn? Eller skrapar man bara saltet av dem?
